Berättat

”På våren träffade jag en trevlig flicka från Sievi vid Kalliosaari barack. Hon trivdes i mitt sällskap. Vi satt på baracktrappan en varm kväll. Karlar gick ut och in genom barackdörren. Flickan blev otålig av att så många stövlar snuddade vid hennes bak där på trappan.. (…) Jag föreslog att vi flyttar till brunnslocket. Flickan gick med på mitt förslag. Vi pratade länge. Vi hade båda upplevt en liknande fattig barndom. Och många var på god väg att mista sin ungdom, fylld av arbete. Vi var ner till stranden vid Katiskajärvi och jag fick lust att kyssa flickan. Jag vågade inte.” (Ojakangas: Aurinkomutka 2012)

”Skogsbarackerna användes inte endast som övernattningsutrymmen. Martta Myllylä kommer ihåg ett bröllop på Kalliosaari, dit festfolket tog snälltåget från Eskola.” (Intervju med Martta Myllylä 18.12.2015, i boken Eskolan Metsärata)

”Där i Katiskas hus växte vi barn upp mitt i naturen och gick också ofta till Kalliosaari. Där fanns den där skogsbaracken och karlarna. Och inte nog med det: vi körde ofta med dressinen och rullvagnen till Itäojabaracken, och gamla var vi inte, 3–4 år. Ibland kom också tåget och det var nog ett mirakel att vi klarade oss.” (E-postmeddelande av Anna Mertanen 30.12.2012, i boken Eskolan Metsärata)