Berättat

Bonden Johan Blåman från Munsala, född 1773, skrev dagbok där han berättar om hur de ryska trupperna kom till Munsala en kväll i september 1808. Enligt dagboken övernattade ryssarna på kyrkbacken och den näraliggande åkern, vars slanstängsel användes för lägereldarna. Rågkärvar användes till tält, i byn revs dörrar upp och egendom rövades. Ur lador hämtades hö, boskap slaktades eller togs med i hjordar. (Mellan Lojlax och Åkvarn 1997)

Det berättas att de ryska soldaterna stal den enda hästen av en bonde i Sandås. Bonden svor på att han i sin tur stjäl en häst av ryssarna. Han ställde sig i bakhåll med sin dräng vid Sandbacken, där vägen var smal och kantades av skyddande stenblock. Två ryska soldater red längs vägen. Då sköt bonden den ene och drängen tog hans häst. Den andre red tillbaka till arméns läger vid Munsala kyrka och rapporterade om det skedda. Kommendör Nikolaj Kamenskij kallade prästen till sig och meddelade att om mördarna och hästtjuvarna inte hittas, bränner man upp kyrkan och hela byn. Prästen tvingades sända ut folk för att söka efter männen, vilka också hittades. De dömdes till avrättning genom skjutning. Prästen kallades för att begrava dem, men han vägrade begrava någon som ännu levde. Enligt sägen gav Kamenskij order om att bägge männen skulle skjutas i sina gravar. (Mellan Lojlax och Åkvarn 1997)