Sockenstuguberget

Kyrkogatan 2–4 Nykarleby

Tvärs över Sockenstuguberget gick en gång i tiden gränsen mellan staden och landsorten. Enligt sägen fanns det på berget en sockenstuga redan på 1600-talet. Den sista sockenstugan byggdes på berget på 1820-talet, men byggnaden revs i början av 1970-talet. I sockenstugorna brukade man ordna administrativa och kyrkliga möten och ting, vanligtvis under ledning av prästen. I sockenstugorna behandlades också moralfrågor, socialvård och utbildning.

Ännu på 1860-talet fanns det i sluttningen på bergets älvsida kyrkstugor där de långväga kyrkbesökarna övernattade jämte sina hästar. I stugorna bodde i något skede också olika sorters utslaget folk, vilket ledde till att byggnaderna slutligen revs. Det gamla lånesmagasinet som fanns på området flyttades därifrån i början av 1980-talet.

På berget fanns också ett straffställe, en flyttbar spöpåle, vars halsjärn brottslingen kedjades i en tid för påsyn innan piskningen skedde. Under piskningen fjättrades händerna i pålen med rep eller kätting. Publiken under strafftillfällena representerades av alla åldersgrupper och tillställningarna fungerade samtidigt i fostrande ändamål. Det sista straffet vid spöpålen förrättades 1870.

Bredvid berget finns det gamla Rådhuset, vars äldsta del är från 1729 och tilläggsbyggnaden från mitten av 1800-talet. På byggnadens ställe fanns tidigare den första trivialskolan i Österbotten, grundad av Per Brahe i början av 1640-talet.

I Nykarleby historiska centrum, vid stranden av Lappo älv (Nykarleby älv), finns kyrkan med sin klockstapel, byggd i början av 1700-talet.

Berättat

Spöpålen i Nykarleby användes veterligen flitigt. Frans Edvard Henelius minns att han under sin skoltid på 1860-talet beskådat några förrättningar. Under en av dem var det en kort och undersätsig karl som fick stå några timmar i halsjärn. Mannen var då ännu modig inför att ta emot spöslitningen. Det räckte ej länge, innan den arme delinkventen började ropa: ”Armahtakaa, vallesmanni hyvä, armahtakaa!” (Nåd, bäste länsman, nåd!) Piskrappen lämnade blodröda, blödande fåror på ryggen och åskådarna som trängde sig allt för nära, kunde därvid få bloddroppar från spöen i ansiktet. Då mannen höll på att förlora medvetandet, hämtades vatten och den stackars mannen fick dricka. Sedan han kvicknat till, fortsattes exekutionen, tills alla slagen enligt lag och dom var givna. Efter exekutionen befalldes mannen nu att lägga sig ned på mage, varefter en ”fältskär” kom fram och prustade ett brännvinsregn ur sin utspända mun över de svidande såren, tydligen för att desinficera dem. Därefter fördes mannen bort. (http://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/texter/prosa/birck/ii/spopalen.htm)