Berättat

Modersocknen Stor-Lochteå var känd som ett center för ankarindustrin. Härifrån exporterade man ankaren till skeppsrederierna på kusten i Mellersta Österbotten. Enligt Viljo S. Määttälä (20, 163) ”levererade Määttälä järnbruk säkerligen rikligt av dessa, eftersom det härifrån öppnades en väg för exporten till Stockholm”. Bevis på detta finns i en notering i amiralitetets bokföring, där det konstateras att Klemetti Matinpoika Määttälä levererat ankaren till Stockholms kungliga amiralitets skeppsrederi år 1676.

Kaplanen i Ylikannus, Karl Borg, sände år 1800 ett brev till Finska hushållningssällskapet där han i synnerhet berömde Mikko Määttäläs kunskaper i järntillverkning samt planering av blästerugnar och blåsbälgar. Borg framförde i sitt brev att även om järntillverkningen avtagit, så skulle den kunna återuppstå, eftersom det fortfarande fanns rikliga mängder järnmylla i området. Enligt Borg skulle bälgarna kunna fungera med hjälp av vattenkraft som producerats av kvarnarna i forsarna. Kol som behövdes för att smälta järnmalm skulle man få obegränsat av från tjärdalarna. Borgs förslag ledde inte till några åtgärder och järntillverkningen som egentlig näring avslutades. (Luho & Luukko 1957, 248)