Määttälä järntillverkningsställe

Lestintie Toholampi

Det har veterligen idkats järntillverkning vid Määttälä gård redan i slutet av 1500-talet och järntillverkningskonsten har överförts från generation till generation i gården. Järnföremål från Määttälä fördes på 1600-talet också utanför socknen. I något skede byggde man en större blästerugn än vanligt i Määttälä, ungefär en meter hög och arealen på eldstaden var 50 cm x 60 cm. Blåsbälgarna och stånghammaren drevs med vattenkraft från den kraftigt strömmande bäcken invid. Bordsstaken som drevs av vattenhjulet sträckte sig från forsen till smedjan. Stånghammaren vägde närmare 50 kg. Av järnet, som var av förhållandevis god kvalitet och hållbart, smidde man verktyg, kvarnaxlar, ankare och spikar.

Den sista husbonden vid Määttälä järnbruk var Mikko Juhonpoika Määttälä eller Rauta-Mikko (1751–1822). Han var en känd yrkesman som tillverkade blästerugnar och lärde ut järntillverkningsmetoder även i Södra Österbotten. Utöver järn sålde han från sin egen såg också brädor och trävirke samt tjära som bränts i hans tjärdalar. Määttälä gård var i slutet av 1700-talet en av de mest välbärgade i socknen. Vid Rauta-Mikkos död hade verksamheten vid Määttälä järnbruk redan avtagit. I närheten av Määttälä järnbruk byggdes sommaren 1993 ett av Lasse Minkkinen planerat minnesmärke, som påminner om en gammal blästerugn.

Berättat

Modersocknen Stor-Lochteå var känd som ett center för ankarindustrin. Härifrån exporterade man ankaren till skeppsrederierna på kusten i Mellersta Österbotten. Enligt Viljo S. Määttälä (20, 163) ”levererade Määttälä järnbruk säkerligen rikligt av dessa, eftersom det härifrån öppnades en väg för exporten till Stockholm”. Bevis på detta finns i en notering i amiralitetets bokföring, där det konstateras att Klemetti Matinpoika Määttälä levererat ankaren till Stockholms kungliga amiralitets skeppsrederi år 1676.

Kaplanen i Ylikannus, Karl Borg, sände år 1800 ett brev till Finska hushållningssällskapet där han i synnerhet berömde Mikko Määttäläs kunskaper i järntillverkning samt planering av blästerugnar och blåsbälgar. Borg framförde i sitt brev att även om järntillverkningen avtagit, så skulle den kunna återuppstå, eftersom det fortfarande fanns rikliga mängder järnmylla i området. Enligt Borg skulle bälgarna kunna fungera med hjälp av vattenkraft som producerats av kvarnarna i forsarna. Kol som behövdes för att smälta järnmalm skulle man få obegränsat av från tjärdalarna. Borgs förslag ledde inte till några åtgärder och järntillverkningen som egentlig näring avslutades. (Luho & Luukko 1957, 248)

Bilder

Määttälä järnugn sommaren 2018

Bäcken invid järnugnen

Karta