Berättat
En berättelse om tjuvjakt och om att bli fast för den hör ihop med Ilola skogsvaktargård. En grupp män från Alvajärvi kom till Lestijärvi vårvintern 1911 med syfte att jaga älg som det numera fanns väldigt lite av i deras hemtrakter. Älgen fick man fälld men skotten hade blivit hörda, vilket ledde till att skogsvaktaren med sina biträden började förfölja tjuvjägarna. Efter att ha skidat i ett tiotal kilometer kom förföljarna till platsen där männen höll på att slakta älgen. Även han som fällt älgen, Otto, kom med sin hund olyckligtvis till platsen och blev fast han också. Ett par handskar som Ottos syster broderat hans namn på hade blivit kvar på slaktstället och bevisade att Otto var en av tjuvjägarna. Älgköttet fördes till Ilola skogsvaktargård och följande morgon konfiskerades köttet av polisen. (Parkkonen 2012)
Enligt protokollet från rätten skedde det också en farlig situation i samband med fasttagandet. Tjuvjägarna hade gömt sig bakom en sten och siktat sina gevär mot förföljarna. ”Då vittnet kom endast femtio meter från stenen hade en av männen skjutit mot honom. Kulan hade tagit i en trädkvist nära vittnets huvud så att små löv och barr hade flugit i ansiktet på vittnet.” Skogsvaktaren dvs. vittnet hade dock promenerat till stenen och avväpnat männen. (Parkkonen 2012)
Otto och hans medbrottslingar fick slutligen en bötesdom om 50 mark, vilket också påverkades av att männen inte kom till vintertinget i Kannus. De kvitterade bötesstraffet med att sitta tio dagar i Vasa länsfängelse följande vinter. Enligt en tolkning skulle det korta straffet ha berott på att kejsare Nikolaj II benådade alla småbrottslingar i Ryska imperiet med anledning av Romanovsläktens 300 år vid makten. Enligt berättelsen förstörde Otto sitt vapen efter händelsen. (Parkkonen 2012)