Berättat

I närheten av hembygdsmuseet fanns ett hus där det i tiderna bodde en man som kallades Vanha Meriläinen (gamle Meriläinen). Han var långväga känd som den starkaste mannen i Halsua. Det berättas att han med sin dräng startade en vinterdag för att föra ett enormt mastträd mot Jakobstad där man byggde segelfartyg. Det råkade vara en kall vinterdag. Hästen var gammal och något svag. Slädvägen gick genom Kelviå kyrkby och där stannade de för att utfordra den trötta hästen och låta den vila. Eftersom det var helgdag och gudstjänsten just skulle börja, gick männen in i kyrkan. Männen i byn bestämde sig för att testa gamle Meriläinens berömda krafter. De förde ämbarvis med vatten från brunnen och frös fast medarna på släden i marken. Männen gömde sig bakom knutarna för att se hur Halsuas starke man klarar sig ur den knepiga situationen. Den förvånade drängen uttryckte sin oro för gamle Meriläinen, som spottade i näven och rådde drängen ta tag i betslet. Samtidigt som hästen for iväg för att dra lasten, sköt gamle Meriläinen bakom släden med alla sina krafter. Den tunga släden lossnade från isen med ett väldigt brak, men farten var så hård att ändan på masten tog i loftknuten i närheten och loftet flyttade sig från sin stenfot. Både kyrkbesökarna och bråkmakarna följde med händelsen med hjärtat i halsgropen. Man var nog tvungen att intyga att ”soli komiaa menua” (det gick nog snyggt till). (Hietalahti 2015, 39)