Beckbruket

Djurgårdsleden i Nätinabba, Jakobstad

I närheten av Gamla hamnsviken fanns en stenig udde vid namn Nätinabban (Verkkoniemi). Här hade stadens fiskare och också andra stadsbor sina fiskebodar och torkställningar för nät. I Nätinabban byggde man på 1750-talet Beckbruket där man tillverkade beck för bland annat tätning av segelfartygens skrov. Man förde också beck till utlandet. För byggandet av beckbruket och tillverkningen av beck hämtade man expertis från grannstaden Nykarleby, där man tillverkat beck industriellt redan i hundra års tid. Beck förädlades från tjära som man behövde ha 1,5 tunnor av per en becktunna. Då tjäran hettades upp avdunstade vattnet och det styva becket blev kvar. Handelsmannen och rådmannen Lars Blom grundade beckbruket som veterligen är det första industriföretaget i Jakobstad.

Man brukade mura fast beckpannan av koppar med natursten och tegelsten. I Beckbruket vid Nätinabban använde man först en beckpanna i koppar från Sverige. Den rymde 40 tunnor eller ungefär 5000 liter tjära. Senare anskaffade man en panna som rymde 60 tunnor tjära. Kopparpannan var i flitig användning och den skulle underhållas och repareras regelbundet. Ungefär vart tjugonde år skulle man skaffa nya pannor från Stockholm, vilket var dyrt och besvärligt. Pannorna transporterades som kopparplåtar som fogades sedan samman med kopparnitar. Som mest tillverkade man beck i slutet av 1700-talet med en årsproduktion på cirka 1500 becktunnor. I början av 1800-talet var motsvarande mängd cirka 1000 tunnor. Man tillverkade även beckolja i mindre mängder. Beckbrukets verksamhet avtog på 1880-talet.

Under de första årtiondena i början av 1900-talet grävdes och stenlades kanalen som statens hjälparbete. I lövskogen vid kanalen kunde man ännu hösten 2018 se lämningar av Beckbrukets byggnader. Meningen är att gravgården invid ska utvidgas till Beckbruksområdet.