Berättat

En ny beckpanna i koppar anskaffades till Beckbruket från Avesta bruk i Sverige i början av 1820-talet. Kopparpannan transporterades i delar från Stockholm, först till Gamlakarleby, där en smed fogade panndelarna ihop med nitar. Efter det transporterades pannan till Beckbruket och murades på plats. Alla arbetsskeden tog lång tid: till exempel murningsarbetet tog cirka 2 veckor i anspråk. En del av Beckbrukets delägare bestred ärendet i rätten, eftersom delägarna ansåg att de inte blivit tillräckligt informerade om den dyra pannanskaffningen. Alla delägare ville inte vara med om att betala fakturan. Antagligen var Beckbrukets lönsamhet inte så god just vid den tiden, och kanske var delägarna därför inte så ivriga på att betala. Några av delägarna bodde inte längre i Jakobstad, vilket också kunde inverka på oviljan att betala. Rådstugurätten bestämde dock att alla delägare skulle enligt sina andelar delta i kostnaderna av den nya pannan. Man glömde tvisterna och tillverkningen av beck fortsatte som tidigare vid Beckbruket. (Björklund 1987, 8)