Berättat
Författaren Wava Stürmer berättar i sitt verk Väntansväg (1985, 42–50) om den späda krymplingsflickan som i Gamla hamn väntar hem sin far från sjöss. Hamnarbetarna passerar flickan som sitter på bergknallen och hör hennes vackra sång. Flickan spejar ut mot havet och väntar och väntar från dag till dag, även om hon vet att fars skepp aldrig kommer. Ändå måste någon ta emot de drunknade sjömännens själar när de nådde hemstranden.
Segelfartygens handelsseglatser ute på världens hav var ibland mödosamma, till och med ödesdigra. Som exempel på detta kan nämnas den Jakobstadsfregatten Concordia, som avseglade från sin hemmahamn i början av 1780-talet, med tjära, beck och brädor som last. Skeppare på fregatten var Claes Breitholz. Jan Kronholm (JT 19.4.1984, 7) berättar följande:
Concordias resplaner var rätt vaga, eftersom kaptenen på skeppet hade på den tiden makt och frihet att avyttra medförd last där det bästa priset gavs. Concordia var slutligen på väg att segla via Kapstaden till Batavia på den Ostindiska ön Java. Problemet var att manskapet som seglade från Jakobstad inte hade erfarenhet av sjöresor söder om ekvatorn. Redan efter att ha passerat ekvatorn råkade skeppet in i en stiltje så lång tid att förrådet av färskvatten började tryta. Besättningen led av så stor nöd att alla ombordvarande lovade anslå pengar till de fattiga i hemstaden om de bara fick dricka saltfritt vatten igen. I sista stund lyckades man få dricksvatten på en ö i Guineabukten, men de värsta svårigheterna låg ännu framför dem.
En jungman rymde i Kapstaden. Framme i Batavia, som var en viktig handels- och sjöfartsstad, insjuknade många i besättningen i tropiska sjukdomar och de flesta av dem dog. I Batavia blev två av dem i sjukhusvård och en rymde. Något senare under resan dog fler män i sjukdomar. I stället för den avlidne franska skeppsläkaren kom den svenske doktorn och naturhistoriske forskaren Clas Hornstedt ombord. Hornstedt hade vistats en tid på Java. Slutligen lastades fartyget med kaffe, kryddor och salpeter samt med Hornstedts samlingar: insekter, spritinlagda smådjur och levande vilda djur, av vilka den mest exotiska torde ha varit en orangutang (Orang Utang) fångad på Borneo. Inte ett enda djur överlevde den påfrestande resan. Concordia stötte på hårda stormar och farliga situationer under resan. Hornstedt med sina naturaliasamlingar gick i land i Amsterdam.
Concordia nådde sin hemmahamn Jakobstad i september 1785, efter en resa på över tre år. Endast fem av fartygets cirka tjugo ursprungliga sjömän återvände hem, resten hade avlidit eller rymt. Delägarna till det olycksdrabbade skeppet hotade låta bli att betala löner till besättningen, vilket ledde till en rättstvist. Man torde senare ha kommit överens om saken och lönerna blev betalade. Magistraten anmärkte besättningen och kaptenen för deras ädelmod, eftersom de höll sitt löfte om att hjälpa stadens fattiga med pengar – summan blev 34 riksdaler. I vilket fall som helst hade Concordia gjort en banbrytande handelsresa ända till Ostindien.
