Kanonvägen

Kittholmsskogen Jakobstad

 

Väster om den i början av 1700-talet skyddade Kittholmsskogen finns en motionsstig som delvis följer rutten från Krimkriget, på vilken man transporterade kanoner från Oravais till stadens försvar sommaren 1855. En stor kanon placerades på förskansningen i Kittholmen och en annan stor kanon fördes något mer norrut till Alholmen. Några mindre kanoner fördes också till förskansningarna.

 

Engelsmännen hade tidigare bränt upp skepp, magasin och varulager i hamnarna i Brahestad och Uleåborg. I Karleby hade man lyckats värja engelsmännens angrepp med list och hård eldkraft. Man var beredd på det värsta också i Jakobstad. Därför hade man i god tid avlägsnat remmare och övriga sjömärken utanför Jakobstad, varför engelsmännen inte klarade av att ta sig ända till hamnviken. Även båken på holmen Mässkär hade rivits.

 

Man hade också förberett sig på engelsmännens angrepp genom att ha fört bort och gömt tjära och trävirke från hamnområdet. De halvklara fartygen vid Carlholmens skeppsvarv hade gömts och till och med sänkts för att fienden inte skulle få tag på dem. Fartygen som sänkts togs senare upp. Trots engelsmännens sjöblockad lyckades man i skydd av höstmörkret styra fartyg för försäljning eller vinterförvaring till Sverige. Jakobstad hade ingen egen garnison, men hundratals soldater från annat håll var beredda att försvara staden med vapen.

 

De engelska krigsfartygen omringade havsområdet utanför Jakobstad och marinerna gjorde sina spaningsturer med mindre båtar i skärgården. Man förde också förhandlingar under vit flagg, men Jakobstadsborna vägrade gå med på kravet att överlåta sina skepp åt engelsmännen, inte ens under hot av bombningar. Engelsmännen tog sig med sina småbåtar ända till Korsgrundet, men återvände till sina moderskepp efter att ha sett kanonerna och soldaterna på förskansningarna. De hade säkert slaget i Halkokari i färskt minne då engelsmännen led en bitter förlust.

 

I november 1855 sköt engelsmännen med sina kanoner, men kanonkulorna flög förbi hamnområdet utan att göra större skada. Engelsmännen lyckades stjäla och bränna upp några mindre fartyg. Allt som allt förblev de direkta materiella förlusterna av Krimkriget små i Jakobstad, men de indirekta skadorna var kännbara, eftersom stadens skeppsredare miste handelsfartyg och deras laster ute på världshaven på grund av tvångsförsäljning eller kapningar. Även de viktiga handelsförhållandena med England gick förlorade för en lång tid framöver. I synnerhet hade skeppsredaren och kommerserådet Peter Malm (1800–1868) orsak till att vara förargad, då han på grund av kriget mist synnerligen stora andelar av sin förmögenhet.