Berättat

Det finns en förebild för Konsta Jylhäs stycke Hurmuri (tjusaren). En bonde vid namnet Väinö hade en gammal och slö häst som hette Hurmuri. Väinö och Hurmuri gick dagligen längs med vägen Pajalantie förbi Konstas hus och Konsta hörde rytmen av det särpräglade hovklappret från Hurmuri. Barnen i kyrkbyn tyckte om Hurmuri och Väinö. Ofta fick de också åka i kärran för att hämta hö. Även Konsta tyckte mycket om Hurmuri och tilltalade hästen alltid som ”han”. Till slut komponerade Konsta en egen titelmelodi för Hurmuri och i dess rytm kan man höra det långsamma klappret av hästens hovar.