Burmans segelfartyg
Koppargrudet Larsmo
I Larsmo skärgårdskommun, utanför Koppargrundet, förliste troligtvis i november 1722 ett segelfartyg som ägdes av rådmannen och handelsmannen Anders Burman från Torneå. Oroligheterna under Stora ofreden hade gett med sig och fartyget transporterade folk som på grund av kriget evakuerats till Stockholm, tillbaka till sina hemtrakter. Ett tjugotal personer drunknade då fartyget förliste, utöver besättningen, borgare från Torneå samt deras barn. Det sägs att säljägarna från Larsmo fann fartyget som fastnat i isen och fyra halvt påklädda lik följande vårvinter. Veterligen begravdes de döda på Pedersöre gravgård. En del av föremålen som fanns på skeppet hittades redan följande sommar.
På skeppet fanns en hel del föremål som tillhörde passagerarna. Föremålen har senare blivit funna av dykare och museimyndigheter. Föremålen har blivit konserverade och samlade till utställning. Till fynden hör bland annat två gulddukater, kritpipor, plåtmynt av koppar, taktegel ämnat för bygge samt vardagliga bruksföremål. Guldmynten som hittades är präglade 1718–1720, då drottning Ulrika Eleonora av Sverige regerade. Enligt Risto Nurmi, arkeolog vid universitetet i Uleåborg, är fyndet historiskt och kulturellt viktigt. Vrakdelarna och föremålen har naturligtvis spritt sig på ett omfattande område under tre århundraden.
Kaamos Productions har i början av 2010-talet gjort en tv-dokumentär i två delar om det förmodade skeppsbrottet och Burmans vrak. Innehållet och formen i dokumentären bygger på intervjuer med sakkunniga, lokala berättelser, historiska dokument, forskares och dykares ansträngningar, funna skeppsföremål och ett medryckande dramaberättande.
Berättat
Den som komminister verkande fadern väntade med oroligt sinne på att hans försvunna dotter Chatarina skulle komma hem till Norra Finland, men under vintermånaderna fastställdes att dottern förolyckats i skeppsbrottet. Faderns högsta önskan var att dotterns lik skulle påträffas för att hon skulle kunna ges en vederbörlig kristlig begravning. Fadern beskrev med en rörande noggrannhet dotterns eventuella klädsel, för att liket lättare skulle kunna identifieras. Dottern förblev slutgiltigt försvunnen, men en av hennes klädkistor påträffades och av innehållet kunde dras slutsatsen, att dottern tänkt på sina nära och kära vid reseförberedelserna. Som hemkomstgåva åt sin fader skulle hon kanske ha överräckt en silkeshalsduk, en finskspråkig bibel och ett paket holländsk tobak, till sin mor en bordelanshuva och ett rött förkläde. (Björkman: Pedersöres julblad 1923)
Bilder
Svärhandtag (Jeanette Edfelt, Jakobstads museum)
Silversked (Jeanette Edfelt, Jakobstads museum)
Supkopp (Jeanette Edfelt, Jakobstads museum)
Plåtmynt (Jeanette Edfelt, Jakobstads museum)
