Rosenlunds prästgård

Välkommen till Rosenlunds prästgård

Rosenlunds prästgård är i sin helhet ett sensationellt exempel på hur ett välbevarat och välskött kulturarvsområde tilltalar starkt en besökare som är intresserad av lokalhistoria – både av byggd och berättande kultur. Redan på 1930-talet talades det om ”Aspegrens ande”, som svävade över byggnaderna i gårdsmiljön och i den på den tiden förfallna trädgården.

Idag är trädgården i utmärkt skick och följer ritningen från 1700-talet. Aspegren förverkligade trädgården med egna medel under en period på cirka tjugo år. De rikliga detaljerna i trädgården följer Aspegrens ursprungliga plan och man kan gott konstatera att ”Aspegrens ande” fortfarande svävar över området.

Många kyrkoherdar har bott och arbetat i Rosenlunds prästgård, men man vill i synnerhet komma ihåg Aspegren med anledning av hans enorma satsning på prästgårdsomgivningen. Ett intressant besöksobjekt är också den stora ladugården i gårdsmiljön. Aspegren lät bygga den på 1770-talet. Ladugården representerar det dåtida framstegsvänliga lantbruket.

Utöver historiska upplevelser erbjuder Rosenlunds prästgård fina ramar för kulturella evenemang, fester, möten och måltider.

Välkommen till Rosenlunds prästgård!

Rosenlunds prästgård

Trädgårdsgatan 6 A-C Jakobstad

Kyrkoherden och prosten Gabriel Aspegren lät bygga prästgården som färdigställdes år 1765, men den förföll snabbt och revs år 1797. Med hjälp av stadens snickare och hantverkare samt delvis genom pengar som han fått av socknen och staden, lät kyrkoherden Erik Brunnius bygga en huvudbyggnad i två våningar som färdigställdes 1798. Stenkällaren från den tidigare prästgården bevarades under den nya prästgården. År 1817 brädfodrades byggnaden, utrustades med ett nytt tegeltak och målades gul.

Gabriel Aspegren hade under sin tjänsteperiod låtit bygga på den karga och steniga backen i Rosenlund en trädgård som var omfattande, omgärdad av en stenmur och symmetriskt indelad i kvarter. Aspegren betalade trädgårdsbygget med egna medel. Uppenbarligen var Aspegren en av de första i trakten som också odlade potatis. Aspegren lät också bygga den stora, med dåtida mått mätt framstegsvänliga, i gråsten murade ladugården på 1770-talet, där man hade kor, hästar och får. Drängstugorna som inramar Rosenlunds prästgård härstammar också från 1700-talet. Aspegren utvidgade sina odlingsmarker och på hans mark fanns också torpare, som gav honom extra inkomster. Aspegren dog efter en kort tids sjukdom våren 1784.

Under den första hälften av 1800-talet fungerade Johan Höckert som kyrkoherde vid prästgården. Han hade tidigare fungerat som lärare och rektor i trivialskolan i Uleåborg. Till hans elever hörde J.V. Snellman som beskrev sin lärare som ”en sällsynt fin man av världen”. Höckerts mormor Maria Aspegren var styvsyster till Gabriel Aspegren. Höckert fungerade 34 år i sin tjänst. Han framförde ofta sin oro över de fattiga, hungriga och sjuka i regionen och lyckades också ibland underlätta deras liv genom mathjälp.

I Rosenlunds gårdsmiljö är alla objekt omsorgsfullt grundrenoverade och restaurerade. I stenladugården fungerar Pedersörebygdens hembygdsmuseum. Aspegrens trädgårdshelhet är restaurerad enligt gamla dokument och ritningar. I trädgården växer förutom nyttoväxter och prydnadsväxter bland annat medicinalväxter som är typiska för 1700-talet och som användes som råvara för hemapoteken. Trädgården omgärdas fortfarande av den gamla stenmuren och portarna.

Berättat

Det berättas att Gabriel Aspegren, som föddes 1708 i Kristinestad, levde sin barndom och ungdom i ekonomisk fattighet. Gabriels familj flydde under Stora ofreden till Sverige, där Gabriels far Anders Aspegren fungerade som lågavlönad lärare och kaplan. Efter Stora ofreden återvände familjen till Kristinestad och Gabriel skickades till trivialskolan i Björneborg. På den tiden begav sig fattiga skolgossar under loven på vandringar för att tigga och förtjäna sitt levebröd genom att sjunga och hjälpa till med arbeten i husen. (Nikula: Pedersöre Jul- och hembygdsblad 1936)

Gabriel Aspegren sägs ha varit en verksam, driftig och upplyst man under sin tid i prästgården. Utöver själavården var han intresserad av jordbruk och trädgårdsskötsel. Som ett bevis på detta uppstod med hårt och idogt arbete på den steniga och karga backen vid Rosenlund en omfattande och mångsidig trädgård. Trädgårdens åkeryta var väldigt begränsad enligt Aspegren, och han strävade efter att skaffa odlings- och skogsmark även på andra ställen. I sin strävan att utvidga markerna stötte Aspegren på hårt motstånd från borgerskapet och magistraten, vilket förbittrade Aspegren. (Söderhjelm: Jakobstads historia)

Trots sin fysiska svaghet och den ekonomiska fattigdomen i sitt tidigare liv kunde Aspegren uppnå prosterskap, ett gott rykte och förmögenhet, som sägs ha berott på hans starka ambition, sega energiskhet och hans ”klara huvud”. (Nikula: Pedersöre Jul- och hembygdsblad 1936)

Sigrid Nikula beskrev området vid Rosenlund i början av 1930-talet som att man där fortfarande kände av ”Aspegrens ande”, även om mycket sådant gått förlorat som han med stolthet hade värnat om. Till exempel hade en stor del av trädgårdsgångarna vuxit igen. (Nikula: Pedersöre Jul- och hembygdsblad 1934)