Lochteå prästgård
Alaviirrevägen 105 Lochteå
Lochteå eller Saukko prästgård byggdes med krafter av bönder och duktiga timmermän på det gamla prästgårdsområdet vid stranden av den tidigare Prästgårdsviken. Namnet Saukko (finska för utter) torde bero på att det under den första prästgårdens tid vid skiftet av 1500- och 1600-talet rörde sig många uttrar på området. Under den nuvarande prästgården har den gamla havsviken varit en liten sjö, och man sökte om tillstånd att torrlägga den till äng och därmed till betesmark för korna redan i medlet av 1700-talet. Torkläggningen av sjön mötte också motstånd, eftersom man ansåg att det gjorde mer skada än nytta. Ännu på 1940-talet var sjön, som krympt till en låg tjärn, ett populärt fiske- och äventyrsställe för barnen. På vintrarna ordnades det också trav på Prästgårdsvikens is.
Det berättas att länsprosten Anders Chydenius skissade under ett kontrollbesök en preliminär byggnadsplan för prästgården, och ritad av bokförare Johan Blomström godkändes planen på sockenmötet i december 1797. Prästgården färdigställdes under ledning av byggnadsmästaren och kyrkovärden Erkki Jukkola till beboeligt skick år 1803. Den tidigare kaplanen i Kauhajoki, kyrkoherden Anders Törnudd bosatte sig där med sin familj. Arbetet med huvudbyggnaden var delvis ännu inte klart våren 1804, men uppenbarligen var prästgården i representativt skick senast fyra år senare, då avtalet om vapenstillestånd slöts i Lochteå. Till det yttre saknade byggnaden dock ännu brädfodring.
Under finska kriget tjänstgjorde prästgården som huvudkvarter för högste befälhavaren Wilhelm Klingspor. Freden mellan Ryssland och Sverige slöts här i slutet av september 1808. Avtalet undertecknades även av ryske befälhavaren Nikolaj Kamenskij och hans rådgivare Jan Peter van Suchtelen. Kriget fortsatte dock och ett år senare införlivades Finland som storfurstendöme till en del av tsarens Ryssland.
Prästgårdens huvudbyggnad har under två århundraden givetvis renoverats, putsats upp och ändrats, men huvudsakligen har byggnaden bevarats oförändrad till sitt yttre. Byggnaden brädfodrades år 1820 och den dubbla farstukvisten byggdes 1875. Den senaste grundrenoveringen gjordes 2013–2015.
Under Lochteå prästgårds historia har nästan tio kyrkoherdar hunnit bo här under hela sin tjänstetid. Den sista av dem var Mikko Himanka (1940–2016) som bodde i prästgården fram till sin pension 2003. Ännu efter detta bodde prosten Tuomo Jukkola i prästgården under några år.
Man kommer in till den välskötta gårdsplanen vid prästgården, den tidigare slutna gården, genom ett i medlet av 1700-talet byggt loft med välvd port. Prästgårdskällaren är mycket äldre än huvudbyggnaden, veterligen ursprungligen från 1600-talet.