Minnesmärket av slaget på Jutas
Ytterjeppovägen Nykarleby
Under det finska kriget (1808–1809) höll Sverige-Finlands krigstrupper i Österbotten på att dra sig tillbaka mot norr, men de klarade av att fördröja den ryska arméns framfart. Ett viktigt fördröjande slag utspelade sig vid Jutas, i närheten av Nykarleby. Överste Georg Carl von Döbeln led av feber, men hann ändå låta sina trupper marschera, trötta och i sliten utrustning, till Munsala, varifrån de i brådskande takt förflyttade sig i försvarsposition på landsvägen väster om Lappo älv och i den nära belägna skogen.
De ryska trupperna närmade sig Jutas åker från Lappohållet 13.9.1808. Döbelns trupper hann vila i sina positioner i ungefär fem timmar innan generalmajor Kiril Kosatsjovskijs ryska trupper stötte på Döbelns förpost. På bägge sidor fanns cirka 1500 män. De ryska trupperna inledde en attack, men fick efter hårda strider dra sig tillbaka till Alahärmä. Under sin flykt brände de bron som gick över älven. Veterligen skadades och stupade något över 40 av von Döbelns soldater, den ryska mansförlusten torde ha varit över tre gånger större.
Segern i slaget vid Jutas betydde att Sverige-Finlands huvudarmé under ledning av general Carl Johan Adlercreutz fick tilläggstid för att dra sig tillbaka norrut. Döbeln blev befordrad till generalmajor och soldaterna fick en extra ranson brännvin.
Vid Jutas slagfält restes ett minnesmärke år 1885, på stället där svensk-finnarnas kanoner ställdes i början av slaget.
Berättat
Bonden Johan Blåman från Munsala, född 1773, skrev dagbok där han berättar om hur de ryska trupperna kom till Munsala en kväll i september 1808. Enligt dagboken övernattade ryssarna på kyrkbacken och den näraliggande åkern, vars slanstängsel användes för lägereldarna. Rågkärvar användes till tält, i byn revs dörrar upp och egendom rövades. Ur lador hämtades hö, boskap slaktades eller togs med i hjordar. (Mellan Lojlax och Åkvarn 1997)
Det berättas att de ryska soldaterna stal den enda hästen av en bonde i Sandås. Bonden svor på att han i sin tur stjäl en häst av ryssarna. Han ställde sig i bakhåll med sin dräng vid Sandbacken, där vägen var smal och kantades av skyddande stenblock. Två ryska soldater red längs vägen. Då sköt bonden den ene och drängen tog hans häst. Den andre red tillbaka till arméns läger vid Munsala kyrka och rapporterade om det skedda. Kommendör Nikolaj Kamenskij kallade prästen till sig och meddelade att om mördarna och hästtjuvarna inte hittas, bränner man upp kyrkan och hela byn. Prästen tvingades sända ut folk för att söka efter männen, vilka också hittades. De dömdes till avrättning genom skjutning. Prästen kallades för att begrava dem, men han vägrade begrava någon som ännu levde. Enligt sägen gav Kamenskij order om att bägge männen skulle skjutas i sina gravar. (Mellan Lojlax och Åkvarn 1997)
Bilder
Minnesmärket av slaget på Jutas
Döbeln vid Jutas (Albert Edefelt)
http://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/texter/prosa/diverse/varlagvd.htm
Döbeln och soldaterna från Björneborg (A. Malmström)
http://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/texter/prosa/diverse/juthslagcon.html
Se karta över slagfältet (Försvarshögskolans bibliotek):
https://jyx.jyu.fi/dspace/bitstream/handle/123456789/24784/juuttaa%2013.9.08.jpg
