Berättat

Spöpålen i Nykarleby användes veterligen flitigt. Frans Edvard Henelius minns att han under sin skoltid på 1860-talet beskådat några förrättningar. Under en av dem var det en kort och undersätsig karl som fick stå några timmar i halsjärn. Mannen var då ännu modig inför att ta emot spöslitningen. Det räckte ej länge, innan den arme delinkventen började ropa: ”Armahtakaa, vallesmanni hyvä, armahtakaa!” (Nåd, bäste länsman, nåd!) Piskrappen lämnade blodröda, blödande fåror på ryggen och åskådarna som trängde sig allt för nära, kunde därvid få bloddroppar från spöen i ansiktet. Då mannen höll på att förlora medvetandet, hämtades vatten och den stackars mannen fick dricka. Sedan han kvicknat till, fortsattes exekutionen, tills alla slagen enligt lag och dom var givna. Efter exekutionen befalldes mannen nu att lägga sig ned på mage, varefter en ”fältskär” kom fram och prustade ett brännvinsregn ur sin utspända mun över de svidande såren, tydligen för att desinficera dem. Därefter fördes mannen bort. (http://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/texter/prosa/birck/ii/spopalen.htm)