Smedsgården

Jämsä by i Toholampi

Smedsgården, även kallad Makthuset fanns och finns än i dag i Jämsä by vid Karjapuro bäck. En björkallé ledde till gårdsplanen där det utöver den 1877 byggda bastanta och höga huvudbyggnaden fanns en såg, smedja och övriga byggnader. För att bygga huvudbyggnaden behövdes upp till 600 stammar trävirke och den fodrades med breda lodräta brädor som hyvlats för hand och målats gula. Storstugan i byggnaden var öppen och ljus och fodrad med släthyvlade brädor, vilket var sällsynt på den tiden. Även kamrarna var fodrade. I början fanns det en så stor hörnspis i storstugan att flera karlar rymdes uppe i utrymmet ovanpå den öppna spisen för att vila sig.

I huset bodde fyra bröder. De var kända som aktiva yrkesmän och företagare. Den näst yngsta brodern Sakri Järvenoja (1835–1885) var en uppskattad smed. Bössor som han tillverkat såldes runtom i Finland. Bössorna var efterfrågade i synnerhet bland säljägarna. Sakri reparerade också bössor. Han smidde spikar som användes bland annat till att bygga kyrkan i Toholampi.

Välståndet i smedsgården återspeglas också av att det i Järvenojas ria fanns två sparrar ovanpå varandra och rian var ovanligt hög. Även husets väderkvarn var hög jämfört med de enkla stubbkvarnarna på området. Ramsågen drevs med kvarnens vindkraft. Omkring år 1870 byggde de uppfinningsrika bröderna en ramsåg vid bäcken som rann förbi huset. Ramsågen drevs med vattenkraft. På den tiden idkade bröderna redan en utbredd affärsverksamhet. Senare gick man tillbaka till vindkraft vid sågen och till slut skaffade man en lokomobil som kraftanläggning. Det var främst brodern Juho Järvenoja som skötte sågverksamheten. Brädorna och plankorna från sågen fördes med egna hästar till Himango och därifrån skeppades de ut till marknaden runtom i världen. Det berättas att det i huset hos bröderna Järvenoja rådde god disciplin, men inte för sträng. Pigorna och drängarna trivdes i gården, eftersom förhållandena var relativt bra, i synnerhet för flitiga tjänare.

Berättat

Smeden Sakri Järvenoja var en mycket skicklig skytt i hela Österbotten. Detta bevisades delvis av den höga kvaliteten hos bössorna som han tillverkade. Det berättas att Sakri på en tävling i Karleby sköt tre skott mitt i en tavla och till och med i samma hål. Domarna märkte inte detta först, ännu mindre trodde de det var sant. Sakri blev arg och lät gräva fram kulorna. Tre kulor på varandra. Det berättas också att han till en skeptisk kund visade hur en bössa tillverkad av honom fungerade. Kunden bad honom justera bössan då han inte träffade tillräckligt bra med den. Sakri tog vapnet och sköt en sparv från taket från 60 meter och konstaterade att ”det nog är karln som ska justeras, inte bössan”. (Kujala 2011, 111–112)

Det berättas att man i Smedsgården ännu i slutet av 1800-talet trodde på att själen efter människans död bodde kvar 40 dygn bland de anhöriga dvs. lika länge som Jesus var kvar bland sina anhöriga efter uppståndelsen. På den tiden trodde man att bönerna som lästes för den döde hjälpte. Veterligen lästes det i Smedsgården bl.a. skrifter av den tyske mystikern Jakob Böhme (1575–1624) av vilka det fanns handskrivna finska översättningar att tillgå. Det berättades om ett fall då en avliden person skulle ha reglat dörren till Smedsgården och rotat runt på vinden. (Kotila 1978, 8). Bland Järvenojabröderna var det i synnerhet Jaakko som betraktades som mystiker. ”Mystikerna betonade i sin tro bönen och daglig bot eller kamp”. (Suur-Lohtajan historia II, 356)