Berättat

Det berättas att då en husbond från Perho försvunnit och drunknat i bäcken en höst, kunde Veelu förklara hur olyckan gått till. Följande vår hittade man liket där Veelu sagt att det skulle finnas. (Lindholm 1995, 340–341)

Enligt sägen hade Veelu gått till fots till butiken i kyrkbyn och självaste djävulen hade kommit emot honom. Djävulen hade menat ta tag i Veelu, men Veelu sade att han var en kyrkans man. Djävulen hade väjt för Veelu och skrikit fult. Veelu berättade att djävulen var en synnerligen ful varelse. (Mäkitalo 1989)

Väinä Laakso (1992) berättar om ”slagvattnet” som Veelu själv tillverkat och som inte alltid fungerade som det skulle. Veelus bror Antti hade fått skräp i ögat och Veelu kurerade det med sin medicin. ”Antti kom sig inte till en läkare då ingen förde honom dit. Veelu bara tvättade ögat med slagvattnet och sade att det nog skulle bli bra. Ögat blev inte alls bra utan började varas. Då kom Veelus son på besök, han var skogstekniker och förde Antti till läkaren. Inte heller läkaren rådde på ögat utan skickade Antti till Uleåborg till ögonklinik. Antti for till kliniken men ögat hade redan ruttnat inne i huvudet. Ögat putsades och syddes fast. Antti beklagade sig över att han inte kommit till läkare tidigare, men konstaterade sedan bara att man inte ska oja och voja sig, det fanns ju många enögda också.”