Kivestö skogsvaktargård

Kivestönpolku Lestijärvi

År 1860 grundades Lestijärvi skogsvårdsområde dit statens marker och skogsvaktardistrikten i Kannus, Toholampi och Lestijärvi hörde. Lesti skogsvårdsområde hade flera skogsvaktargårdar och krontorp. Skogsvaktarna som bodde i dem och underhöll dem hade som uppgift att övervaka hur kronans skogar brukades och vid behov ta tag i oegentligheter. Veterligen var väktarna på Lesti område rättfärdiga och tog de lokala människornas behov i beaktande. Skogsvaktarna kunde ge de behövande exempelvis bröd, mjöl, korn och potatis. Många skogsvaktare var kända som speciella personligheter. De var tvungna att agera enligt anvisningar vad gäller direkta olagligheter.

Fredrik Juhonpoika Kivestö eller Veelu (1864–1940) arbetade som skogsvaktare i ett hus som bekräftats som skogsvaktargård redan på 1860-talet. Såsom skogsvaktargårdarna låg också Kivestö gård avsides, långt från Lestijärvi kyrkoby. Den skäggige Veelu rökte pipa och gick omkring i sitt distrikt i hemmagjorda särkkläder och skor som var fyllda med hö. Han var känd som en mångsidig, hjälpsam och kristen karl. Han brukade ge bröd till de fattiga, idka kvacksalveri och till och med sköta om sjuka djur. Det sägs att han också hade övernaturliga förmågor. På äldre dagar flyttade Veelu med sin hustru Marjaana till byn för att bo och bruka jord, varefter hans son Johan Emil eller Eemeli fortsatte som skogsvaktare på Kivestö gård. Byggnadsgrunderna var väl synliga hösten 2018.

Berättat

Det berättas att då en husbond från Perho försvunnit och drunknat i bäcken en höst, kunde Veelu förklara hur olyckan gått till. Följande vår hittade man liket där Veelu sagt att det skulle finnas. (Lindholm 1995, 340–341)

Enligt sägen hade Veelu gått till fots till butiken i kyrkbyn och självaste djävulen hade kommit emot honom. Djävulen hade menat ta tag i Veelu, men Veelu sade att han var en kyrkans man. Djävulen hade väjt för Veelu och skrikit fult. Veelu berättade att djävulen var en synnerligen ful varelse. (Mäkitalo 1989)

Väinä Laakso (1992) berättar om ”slagvattnet” som Veelu själv tillverkat och som inte alltid fungerade som det skulle. Veelus bror Antti hade fått skräp i ögat och Veelu kurerade det med sin medicin. ”Antti kom sig inte till en läkare då ingen förde honom dit. Veelu bara tvättade ögat med slagvattnet och sade att det nog skulle bli bra. Ögat blev inte alls bra utan började varas. Då kom Veelus son på besök, han var skogstekniker och förde Antti till läkaren. Inte heller läkaren rådde på ögat utan skickade Antti till Uleåborg till ögonklinik. Antti for till kliniken men ögat hade redan ruttnat inne i huvudet. Ögat putsades och syddes fast. Antti beklagade sig över att han inte kommit till läkare tidigare, men konstaterade sedan bara att man inte ska oja och voja sig, det fanns ju många enögda också.” 

Bilder

Stenfoten till Kivestö gård hösten 2018

Stenfoten till Kivestö gård hösten 2018

Det ursprungliga trädbeståndet vid Kivestö gård hösten 2018

Veelu med sina närmaste (Aimo Itäniemis bildarkiv)

Veelu Kivestö (Aimo Itäniemis bildarkiv)

Karta