Hamngatan och Loveret

Jakobstads centrum

Hamngatan nämns redan år 1735 i stadens detaljplan. Den imiterade uppenbarligen gatunätet som funnits redan innan ryssarna brände staden under Stora ofreden 1714. Hamngatan var på den tiden bredare, vilket bevisas av en stuga, byggd på 1760-talet, belägen något vid sidan av gatulinjen. Hamngatan kallades också för Surbrunns Gatan efter en hälsokälla som funnits i närheten. Källan hittades 1777 och rätt så snart efter detta byggde man en liten brunnstuga och en brunnspark på området. Källan fick namnet St. Jakobskälla (Pyhä Jaakobinlähde).

På Hamngatan och i Loveret (namnet kommer troligen från orden lovart eller ankomstfarled till hamnen) finns än idag välbevarade byggnader från slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Där bodde på den tiden sjömän, sjökaptener och hantverkare. Bland annat nationalskalden Johan Ludvig Runebergs föräldrar bodde här under sina sista levnadsår. På 1700-talet sträckte sig stadssundet och vattentrafiken ända till stugorna på området. Bryggorna från den tiden finns inte längre kvar. Där Mariahemmet står idag fanns hamntullen.

I södra ändan av Hamngatan, mittemot Brandkårshuset som byggdes i början av 1910-talet, finns en gammal kyrkstuga där man inackorderade människor som kom sjövägen från Larsmo för att delta i gudstjänsten. Larsmoborna sökte sig några kilometer söderut till Pedersöre stenkyrka – inte till stadens träkyrka som färdigställdes år 1731 och som är belägen alldeles i närheten av kyrkstugan.

Området kring Hamngatan och Loveret jämte byggnaderna är skyddade i detaljplanen från slutet av 1970-talet, vilket inte var en självklarhet: ännu i början av 1960-talet planerade man bygga höghus på hela trähusområdet i Skata. Man hann till och med elda upp det värdefulla gamla huset i ändan av Hamngatan som en brandkårsövning på 1960-talet.