Kanonvägen

Kittholmsskogen Jakobstad

Väster om den i början av 1700-talet skyddade Kittholmsskogen finns en motionsstig som delvis följer rutten från Krimkriget, på vilken man transporterade kanoner från Oravais till stadens försvar sommaren 1855. En stor kanon placerades på förskansningen i Kittholmen och en annan stor kanon fördes något mer norrut till Alholmen. Några mindre kanoner fördes också till förskansningarna.

Engelsmännen hade tidigare bränt upp skepp, magasin och varulager i hamnarna i Brahestad och Uleåborg. I Karleby hade man lyckats värja engelsmännens angrepp med list och hård eldkraft. Man var beredd på det värsta också i Jakobstad. Därför hade man i god tid avlägsnat remmare och övriga sjömärken utanför Jakobstad, varför engelsmännen inte klarade av att ta sig ända till hamnviken. Även båken på holmen Mässkär hade rivits.

Man hade också förberett sig på engelsmännens angrepp genom att ha fört bort och gömt tjära och trävirke från hamnområdet. De halvklara fartygen vid Carlholmens skeppsvarv hade gömts och till och med sänkts för att fienden inte skulle få tag på dem. Fartygen som sänkts togs senare upp. Trots engelsmännens sjöblockad lyckades man i skydd av höstmörkret styra fartyg för försäljning eller vinterförvaring till Sverige. Jakobstad hade ingen egen garnison, men hundratals soldater från annat håll var beredda att försvara staden med vapen.

De engelska krigsfartygen omringade havsområdet utanför Jakobstad och marinerna gjorde sina spaningsturer med mindre båtar i skärgården. Man förde också förhandlingar under vit flagg, men Jakobstadsborna vägrade gå med på kravet att överlåta sina skepp åt engelsmännen, inte ens under hot av bombningar. Engelsmännen tog sig med sina småbåtar ända till Korsgrundet, men återvände till sina moderskepp efter att ha sett kanonerna och soldaterna på förskansningarna. De hade säkert slaget i Halkokari i färskt minne då engelsmännen led en bitter förlust.

I november 1855 sköt engelsmännen med sina kanoner, men kanonkulorna flög förbi hamnområdet utan att göra större skada. Engelsmännen lyckades stjäla och bränna upp några mindre fartyg. Allt som allt förblev de direkta materiella förlusterna av Krimkriget små i Jakobstad, men de indirekta skadorna var kännbara, eftersom stadens skeppsredare miste handelsfartyg och deras laster ute på världshaven på grund av tvångsförsäljning eller kapningar. Även de viktiga handelsförhållandena med England gick förlorade för en lång tid framöver. I synnerhet hade skeppsredaren och kommerserådet Peter Malm (1800–1868) orsak till att vara förargad, då han på grund av kriget mist synnerligen stora andelar av sin förmögenhet.

Berättat

Alma Söderhjelm beskriver i sitt verk Jakobstads historia (1974/3, 185–187) engelsmännens intrångsförsök i Gamla hamn sommaren 1854. Två fiendefartyg, Hekla och Oder, närmar sig hotande hamnen. Något tidigare hade man i Karleby (Gamlakarleby) haft en sammanstötning vars kanonskott hörts tydligt och klart ända i Jakobstad, och detta orsakade på förhand oro bland Jakobstadsborna. Nu är det mycket nära att engelsmännen ska finna vägen in till hamnen. Hamnens och hela stadens öde skulle då bli samma som i Brahestad och Uleåborg: skepp, magasin och varulager skulle brännas, kanske skulle man även mista människoliv. Lyckligtvis lyckas inte de engelska örlogsfartygen i sin navigering, utan vänder tillbaka till havs. Kommerserådet Peter Malm skriver om händelsen några dagar senare till ryske befälshavanden i Vasa, general von Wendt och önskar att denne skulle ordna med militärhjälp i Jakobstad. Först på sensommaren skickar man soldater och officerare till Jakobstad, dock inte tillräckligt många. De hotfulla situationerna fortsätter även följande år. 

Bilder

En bit av Kanonvägen i Hamnskogen

Karta