Striden i Kokkoneva

Kokkoneva Perho

Den 11 juli 1808 fördes en av de hårdaste striderna mellan ryska och svensk-finska trupper i Kokkoneva i Perho. De något över 1000 män i de finska trupperna leddes av major Otto Henrik von anonbullret var enormt och hela Kokkonevaområdet fylldes av krutrök. Området var svårframkomligt kärr med skogsdungar. Ryssarna var överlägsna och då finnarnas patroner Fieandt och den ryska truppen på drygt 3000 soldater kommenderades av generalmajor I.F. Jankovitj. Den hårda och händelserika striden tog nio timmar i anspråk. Det berättas att kminskade, retirerade von Fieandt med sina mannar slutligen och förlorade striden. Över 800 stupade och sårade män i Jankovitjs trupper, i von Fieandts styrkor var motsvarande siffra cirka 170 män av vilka 25 stupade. En av de stupade var den synnerligen tappre underofficeren Bror Schöneman, vars gravminnesmärke finns i Kokonsaari i Kokkoneva.

Efter många skeden lyckades von Fieandts trupper retirera från stridsområdet i Kokkoneva till Vetil. Däremot var Perhobornas liv efter den förlorade striden kaotiskt och fyllt av rädsla då Jankovitjs trupper rövade och idkade ofog. Många Perhobor flydde till lönnpörten i skogarna. Samuli Paulaharju (1930, 48–49) beskriver att ”saker man inte kunde ta med sig gömdes och sedan for man iväg allihopa och gav sig an till den trygga skogen”. Man led av stora ekonomiska skador på området men veterligen lyckades man undgå blodig terror.

Berättat

Nationalskalden Johan Ludvig Runeberg skrev i Fänrik Ståhls sägner en hjältedikt som anknyter till krigshändelserna i Perho. Den handlar om en luffargosse, Molnets broder, som bosatt sig i Metsä-Poranens gård. Samuli Paulaharju (1930, 52) hämtar stoff ur Runebergs dikt på följande sätt:

”Han for iväg efter ryssarna och mötte en stor rövarskara på kyrkbacken. Skogsgossen attackerade dem som ett vilddjur och det blev ett enormt tumult där tio ryssar miste livet och även den ursinnige gossen Poranen sjönk till slut blodig och riven ner invid klockstapeln.” Efter slaget kom husbonden vid Metsä-Poranens gård och hans dotter för att höra sig för hur det gått för ynglingen. Stor var sorgen i synnerhet hos dottern som var den avlidnes käresta. Dottern kunde ännu på äldre dagar konstatera att ryssen tagit livet av hennes riktige man.

Med striden i Kokkoneva förknippas en marschmelodi (trad.) som oftast spelas på kantele eller violin. Spelmännen från området spelade melodin på den första folkmusikfestivalen i Kaustby 1968. Man kan bekanta sig med marschen på notsystemet via länken http://www.kamulaari.fi/site/_files/kokkonevan_taistelumarssi.pdf