Kreeta Haapasalos minnessten

Haapasalontie Veteli

Kantelekonstnären och sångerskan Kreeta Haapasalo (1813–1893) föddes i Kaustby och bodde i Vetil i närmare tjugo års tid. I byn Järvelä i Kaustby lärde sig Kreeta redan som barn att spela kantele under ledning av grannhusbonden. I Kreeta och torpare Joonas Virkkalas familj föddes 11 barn, av vilka två dog i sjukdom som små år 1857.

Kreeta gav sig iväg på sin första uppträdanderesa till Gamlakarleby i mitten av 1800-talet, med syfte att tjäna pengar. Hon fick över tio rubel för uppträdandet. Societeten i Gamlakarleby uppmuntrade henne att åka till Helginfors för att uppträda. Resan blev äntligen av några år senare då hon slutat amma sitt yngsta barn. Resan från Haapasalo i Vetil till huvudstaden företogs med hästskjuts och var visserligen ansträngande men i övrigt framgångsrik. Ståndspersonerna i Helsingfors, med Zachris Topelius i spetsen rekommenderade Kreeta som artist också till övriga städer i Finlands storfurstendöme. Tack vare skrivelser i pressen nådde Kreetas rykte som en tolk av sorg, fattigdom och ödmjukhet långa vägar. Man fick höra hennes sång närmast i herrskapens hem och salonger. Arvoden som hon fick på sina turnéer började vara ansenliga. Kreeta uppträdde också ända i S:t Petersburg och Stockholm. Turnéerna kunde vara flera månader långa och även övriga familjemedlemmar kunde delta i dem i olika konstellationer, såsom dottern Kreeta Sofia och systerdottern Sanna-Liisa, vilka spelade kantele och sjöng. Ibland deltog också Kreetas make och några av de minsta barnen i resorna. Kreeta dog 1893 efter att ha levt i den närmaste kretsen hos sin dotter i Varkaus och sina sista levnadsår i Jyväskylä där hon ännu uppträdde med sina släktingar på sång- och musikfester.

Torparhustrun från Perho ådal, Kreeta Haapasalo, blev en legend inom folkmusiken. Hon utvecklade kantelespelningen och gjorde instrumentet känt i hela Finland.