Berättat

Alfreds far var av den åsikten att skolan gjorde barnen lata och de låtsades vara herrar. I Alfreds barndom fanns det en folkskola i Räyrinki, men han fick inte gå där, utan fick nöja sig med den ambulatoriska skolan liksom hans syskon. Som tonåring kaffestrejkade Alfred länge med sin bror. Med de sparade kaffepengarna skulle någondera av dem i all tysthet söka in till Ilmajoki folkhögskola. Alfred sökte och blev antagen till folkhögskolan. Läget var dock motstridigt eftersom hans far konstaterat: ”Om du far iväg, behöver du inte komma tillbaka!” Alfred våndades på åkern och funderade om han skulle fortsätta plöja eller åka till skolan. Grannbondhustrun hade uppmuntrat honom: ”Nå, nog har det där blivit plöjt tillräckligt!” Där började Alfreds lärobana som inte var lätt med tanke på ekonomin. Direktören vid folkhögskolan hjälpte Alfred genom att skänka honom sina använda byxor. Tidvis gick han hungrig. Alfred deltog i inbördeskriget på de vitas sida i slutskedet av sina gymnasiestudier, men tack vare flit och ihärdighet var han framgångsrik i sina studier och blev slutligen filosofie kandidat våren 1923. (Alaspää 1994, 439–443)