Laivojen hiljaiset haudat
Välkommen in i Vrakens värld!
Maritim verksamhet genom flera århundraden har skapat arbete och välstånd i Österbotten samt främjat den kulturella interaktionen även internationellt sett. Mångahanda hantverks- och handelsfärdigheter har fått utvecklas, vilket även i dagens läge kan ses som en riklig och högklassig båtproduktion på området. Man har också förknippat romantiska uppfattningar om äventyr på främmande hav och i spännande hamnar till sjöfarten. Många unga har hoppfullt tagit värvning på långa och krävande sjöresor.
Under århundradenas gång har havet gett Österbotten mycket, men havet har också tagit sitt. En båtresenär, båtförare eller en som vandrat på isen kommer inte lätt att tänka på att det sida vid sida med den jordiska framgången under ytan slumrar en värld som är fylld av vårt materiella och immateriella kulturarv, även ett dystert sådant.
Vi kommer nu att bekanta oss med en del kända vrak på havsområden i Jakobstad, Larsmo, Karleby och Lochteå. De representerar endast en bråkdel av de talrika skeppen som under århundradens gång gått på grund vid de österbottniska havsområdena. Med finns också skepp som blivit förstörda av människokrafter.
Den vackra kusten och skärgården på området är miljöer där man kan njuta av naturen, sjölivet, hamnarna och servicen. Att stilla sig i närheten av ett vrak eller vid ett minnesmärke kan också sätta oförglömliga spår på resenären.
Välkommen in i Vrakens värld!
Diskutera på twitter #HylkyreittiGL!
Inledning
Bondeseglarna i Bottniska viken bedrev aktiv handel redan på medeltiden. På det österbottniska kustområdet byggde man skepp redan i slutet av 1500-talet. Skeppsbyggandet på området växte under 1600-talet, då handelsseglatsen och försäljningen av fartyg ökade. Viktiga skeppsbyggnadsställen fanns från Jakobstad ända till Kalajoki, och man kan konstatera att området var den kraftigaste skeppsbyggnadsregionen i Finland på 1700- och 1800-talen.
I och med stapelstadsrättigheterna på kusten blev den internationella handeln och sjöfarten allt livligare mot slutet av 1700-talet. De österbottniska skeppsredarna förde utöver skepp också tjära, brädor och plankor till utlandet, och hade därifrån med sig bland annat salt, tobak, kaffebönor och kryddor. Segelfartygens guldålder falnade i slutet av 1800-talet och skeppsrederiet lönade sig inte längre. Under förbudslagens tid 1919–32 rörde sig här slag i slag snabba spritsmugglarfarkoster, utrustade med kraftiga motorer, febrilt jagade av tullens motorbåtar.
Inom sjöfarten upplevdes också många nederlag, faror och tragedier. Både ombord på fartygen och i hemmahamnarna upplevde man ofta oro, rädsla och sorg. Stormar, grund och grynnor gjorde att många österbottniska fartyg förliste och man besparades inte alltid ifrån att mista människoliv. Till exempel av Karlebyfartygen miste man i skeppsbrott närmare 50 fartyg på 1700- och 1800-talen. De värsta skeppsbrotten var Speculation år 1787 på Medelhavet, Active år 1842, Mercurius år 1844 och Familie år 1860 på Atlanten. Tiotals människor drunknade i dessa skeppsbrott och de materiella förlusterna var enorma. Det sägs att vid Mercurius förlisning lyckades endast kocken rädda sig då han drev i land med hjälp av en stock.
Av Jakobstadsfartygen körde exempelvis Anna Maria på grund i hård storm på den svenska västkusten hösten 1803, lastad med bland annat tjära, beck och sågat virke. 13 sjömän drunknade. Det försvunna skeppet identifierades av en sjömanskista som flutit i land, innehållande kläder som utrustats med initialer. I december 1882 slungade stormen fem män över bord av fregatten Vanadis i Engelska kanalen.
En tragisk historia var också hjulångaren Österbotten som fattade eld utanför Björneborg. Skeppet var på väg mot Jakobstad i augusti 1874. Utöver frakt fanns 35 personer ombord på båten. En slarvigt slängd tändsticka tände på den eldfängda lasten och man kunde inte släcka elden som spred sig snabbt, trots idoga försök. De förskräckta passagerarna rusade i livbåtarna, som kantrade av övervikten redan innan de nådde vattenytan. Trots räddningsfartygen som kom till hjälp hann nästan 20 personer drunkna i olyckan, största delen av dem kvinnor och barn. En av de drunknade var Jakobstadsredaren Otto Malms unga fru Maria som gick i väntans tider. De som hade tur var de italienska positivhalarnas apa som höll sig fast i ankarkättingen, en äldre dam som klamrade sig fast i en kaffepanna som flöt på havet, samt en tonårig pojke som var på väg till livbåten med sin rock i lågor och snubblade i havet – men klarade sig.
Österbotten brann nära vid Björneborg i augusti 1874 (Jakobstads museum).
Också på den österbottniska kusten och i skärgården har det skett många skeppsbrott. Havsområdet är grunt och grynnigt. I synnerhet den urgamla skärgårdsrutten, den så kallade österleden till Stockholm, var farlig men å andra sidan skyddad för stormar. Större, tungt lastade fartyg som strävade söderut använde sig antingen av rutten över det öppna havet eller västerleden som gick utmed svenska kusten. Ännu på 1800-talet var man endast i barnaskor vad gäller omhändertagandet av fasta och flytande sjömärken. Även lotsverksamheten, sjökorten och navigeringsinstrumenten var bristfälliga jämfört med dagens utrustning.
På havsområdet utanför Karleby finns under ytan uppskattningsvis hundratals objekt som inte undersökts och därmed inte bekräftats som vrak. Inom yrkeskretsarna brukar man kalla dessa speciellt olycksbenägna områden för ”vrakfällor”. På sådana områden har man också kunnat konstatera ovanligt många skeppsbrott. Ett framsteg var att en ljusfyr byggdes på holmen Tankar 1889. Naturligtvis hade man redan tidigare byggt fyrbåkar eller båkar på havsområden i Österbotten.
Under havsytan vilar en mängd värdefullt och även outforskat kulturarv: mer eller mindre hela skeppsskrov, söndriga konstruktioner, fraktgods och lösöre från vraken. I TV-dokumentären av Ari Heinilä och Motion Oy, Kuka ryösti hylyn? (Vem plundrade vraket) betraktas vraket som ett slags tidskapsel som kan berätta historier från hundratals år tillbaka i tiden. I dokumentären berättas att människorna och berättelserna i vraken kan på bästa sätt väckas till liv genom marinarkeologiska forskningar. I programmet betonas också att om man rör i objekten eller plundrar dem, leder det till att viktiga stycken av historien försvinner, kanske till och med slutgiltigt. Budskapet är att den som besöker vraken ska uppvisa ansvar och respekt. Platserna kan också vara de drunknades gravplatser. Om eventuella vrakplundrare ska man alltid meddela sjöbevakningen.
Världen under ytan är stum och osynlig, tills den får ett nytt liv med hjälp av tillgänglig information och tillgängliga berättelser.
Aktörer och källor
Manuskript: Kari Ilmonen (översättning av Ida Forsman)
Bilder: Kari Ilmonen, Jeanette Edfelt, Jakobstads museum och K.H. Renlunds museum - Mellersta Österbottens landskapsmuseum
Grafisk layout: Creative Preludi
Team: Kari Ilmonen, Jan Ehnvall, Jouni Mustonen, Tuomo Härmänmaa, Matias Meriläinen, Veli-Matti Tornikoski och Carita Rönnqvist
Källor:
Ahlström, AL: Bilder ur Jakobstads sjöfartshistoria II. Jakobstads Tryckeri och Tidnings Aktiebolag. Jakobstad 1948.
Ahlström, AL : Österbottens brand den 20 aug. 1874. Jakobstads Tryckeri och Tidnings Aktiebolag. Jakobstad 1952.
Airola, Outi: Hylystä löytyi rahaa ja esineistöä 300 vuoden takaa – ruotsalaisia kultadukaatteja ja plooturahoja. MTV:n Kotimaan uutiset 15.12.2014. https://www.mtv.fi/uutiset/kotimaa/artikkeli/hylysta-loytyi-rahaa-ja-esineistoa-300-vuoden-takaa-ruotsalaisia-kultadukaateja-ja-plooturahoja/4613794#gs.ftzMk5c
Argo http://www.hylyt.net
https://www.kyppi.fi/palveluikkuna/mjreki/read/asp/r_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=1837
Argon meriselitys. Notarius Publicus (julkinen notaari). Kopio Pietarsaaren kaupunginmuseossa.
Björkman, Hjalmar: Skeppet som förgicks i stormen. Pedersöres julblad 1923, s. 9-10.
Bothnia Navalis ry. Leiriraportti 8.–15.7.1989. Pietarsaaren kaupunginmuseon arkisto.
Burmanin laiva. Loki. K.H. Renlundin museo - Keski-Pohjanmaan maakuntamuseo. https://lokistories.fi/entry/show/154
Eikram, Eric: En förteckning över skeppsvrak i Vasa län. Vaasan läänin seutukaavaliitto – Regionplaneförbundet för Vasa län. Vasa 1987.
Ersson, Boris: Ett gammalt vrak berättar. Bottenviken.se. Artiklar. http://www.bottenviken.se/artiklar/2003/030910-batvrak.html
Finland and the Grafton Affair. Alternative Finland. All Things Finland for the Visitors. http://www.alternativefinland.com/finland-grafton-affair/
Förstfodingen http://www.hylyt.net
https://www.kyppi.fi/palveluikkuna/mjreki/read/asp/r_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=1851
Hakala, Pekka: Käräjäluoto. Vaasa 2005.
Harju, Heidi-Maria: Kokkolan edustalla meri kätkee pohjaansa jopa satoja laivanhylkyjä. Yle Uutiset 19.10.2015. https://yle.fi/uutiset/3-8387885
John Grafton http://www.hylyt.net
https://www.kyppi.fi/palveluikkuna/mjreki/read/asp/r_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=1836
Kokkolan kansallinen kaupunkipuisto esiselvitys 2016. Nationalstadsparken i Karleby förstudie 2016. Osa III Kokkolan kertomus. Del III Berättelsen om Karleby. http://www.kokkola.fi/palvelut/kaavat_ja_kiinteistot/kaavoitus/kansallinen_kaupunkipuisto/fi_FI/kansallinen_kaupunkipuisto/
K.R.: Löytöjä uponneesta Argosta. Pietarsaaren Sanomat 19.7.1989.
Kuka ryösti hylyn? Ari Heinilän ja Motion Oy:n toteuttama ja tuottama TV-dokumentti. Esitetty ensi kerran YLE TV1:ssä 30.12.2014.
Latva-Teikari, Kati: Aaltojen alla: Wellamon tuho. Yle Uutiset 9.10.2009. https://yle.fi/uutiset/3-5922182
Latva-Teikari, Kati: Aaltojen alla: verolaivoja ja vakuutuspetoksia. Yle Uutiset 20.11.2009. https://yle.fi/uutiset/3-5922189
Löv-Aldén, Mikaela: En skattgömma under ytan i Larsmo. Österbotten. Yle Nyheter 3.7.2015. https://svenska.yle.fi/artikel/2015/07/03/en-skattgomma-under-ytan-i-larsmo
Mansikkamäki, Paavo: Ruotsalon elinkeinot. Teoksessa Ruotsalo – kylä meren rannalla. Toim. Outi Järvi. Ruotsalon kyläyhdistys. Ruotsalo 2011.
Marienborg http://www.hylyt.net
https://www.kyppi.fi/palveluikkuna/mjreki/read/asp/r_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=1850
Mathilda http://www.hylyt.net
https://www.kyppi.fi/palveluikkuna/mjreki/read/asp/r_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=2508
Metsävuori, Erkki: Wellamo – pohjassa lepäävä kaunotar. Urheilusukeltaja-lehti 24.2.1979, s. 10–11.
Mickwitz, Axel, Möller, Sylvi & Nikander, Gabriel: Kokkolan kaupungin historia, osat I & II. Kokkolan kaupunki. Vaasa 1984.
Moisio, Heikki: M/s Marienborg Kokkolan edustalla. Sukeltajan maailma 1996/2, s. 48–49.
Mustonen, Jouni: Kopppargrundet – Köbergsgrunden. Kartoitukset ja esinelöydöt 1972–2013. K.H. Renlundin museo - Keski-Pohjanmaan maakuntamuseo 2014.
Mustonen, Minna: Sukellus historiaan. Kepari 27.10.2017, s. 4–9.
Mäkelä, Juho: Kokkolan edustalle upposi kultaa. Keskipohjanmaan+. Kokkola 16.12.2014. https://www.keskipohjanmaa.fi/20849/kokkolan-edustalle-upposi-kultaa/s/c71a21fb
Möller, Sylvi: Kokkolan kaupungin historia, osa III. Kokkolan kaupunki. Porvoo 1970.
Norrmén, Theresa: Det finns pengar vid Rahakallio! Jakobstads Tidning 10.7.1988.
Ojala, Jari: Tuhannen purjelaivan kaupunki. Kokkolan purjemerenkulun historia. Keskipohjanmaa-säätiö. Kokkola 1996.
Olin, K-G: Aselaiva John Grafton. Ase-lehti Oy. Kangasala 1994.
Olin, K-G: Grafton-affären. Olimex 2011.
Pohjanmaan merellinen perintö. Pohjanmaan liitto. Vaasa 2001.
Rauhan meri. Koonnut Eka Metsävuori. Suomen Urheilusukeltajain Liitto. Julkaisuvuosi ei tiedossa.
Salmi, Anita: Sukeltajat paikansivat yli 100 vuotiaan hylyn. Keskipohjanmaa 18.7.1989.
S/S Wellamo (1898) Wikipedia. https://fi.wikipedia.org/wiki/S/S_Wellamo_(1898)
Sukellus Wellamolle You Tube https://www.youtube.com/watch?v=kaUYgACDYtw
S/V Marienborg. http://www.wrecksite.eu/wreck.aspx?240195
Söderhjelm, Alma: Jakobstads historia. Pedersöre historia intill Jakobstads grundläggning. Första delen. Vasa 1974.
Söderhjelm, Alma: Jakobstads historia. Andra perioden. Daningens tid 1721–1808. Andra delen. Vasa 1974.
Wegelius, K. A.: Routaa ja rautaa I. WSOY. Porvoo 1926.
Wegelius, K. A.: Routaa ja rautaa II. WSOY. Porvoo 1927.
Wegelius, K. A.: Aselaiva. WSOY. Porvoo 1935.
Wellamo http://www.hylyt.net
https://www.kyppi.fi/palveluikkuna/mjreki/read/asp/r_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=1847
Wellamo (2) http://turkusteamers.com/
Virrankoski, Pentti: Pohjanlahden ja Suomenselän kansaa. Kahdeksan vuosisataa Keski-Pohjanmaan historiaa. Keskipohjanmaa-säätiö. Kokkola 1997.
Vrakfynd från ångaren Wellamo. Vasabladet 13.2.2000.
Vrouw Maria – Selvitys tutkimuksista, tuloksista ja tulevaisuuden eri vaihtoehdoista. http://www.nba.fi/fi/File/496/vrouw-maria-selvitys.pdf
Vähäsarja, Sari: Päättyikö torniolaisen raatimiehen laiva merenpohjaan Koppargrundetissa? Yle Uutiset 16.12.2014. https://yle.fi/uutiset/3-7689698
Service
Pavis
Mässkär
Köpmanholmen Café & Restaurang
https://www.visitpietarsaarenseutu.fi/fi/kopmanholmen-cafe-restaurang
Café Bryggan
Wanha Elba
http://www.ravintolawanhaelba.fi/
Mustakari
https://www.raflaamo.fi/fi/kokkola/mustakari
Ohtakarin leirikeskus
https://www.facebook.com/Ohtakarin-leirikeskus-194795121055344/
Vrakens platser
|
