Pappilareitti
Välkommen på Prästgårdsrutten
De prästgårdar med gårdsmiljö som bevarats ända till våra dagar bär på en historia genom århundraden, med sitt materiella och immateriella kulturarv. Vi bekantar oss nu med österbottniska prästgårdar vars huvudbyggnader färdigställdes på 1700-talet eller alldeles i början av 1800-talet. Med åren har huvudbyggnaderna naturligtvis ändrats, reparerats och restaurerats. I prästgårdarnas gårdsomgivning kan man utöver huvudbyggnaden upptäcka många välbevarade och välskötta byggnader och kulturarvsobjekt.
Man kan vandra längs prästgårdsrutten i den riktning man önskar, både virtuellt och fysiskt. Rutten från Jakobstad via Kronoby och Karleby till Lochteå följer långt gamla Bottniska vikens Strandväg. Om man vill ta en avstickare till den nyare strandvägen, den så kallade Sju broars vägen, finner man längs den i Larsmo skärgårdskommun en vacker träkyrka och Marieholms prästgård, som härstammar från slutet av 1700-talet. Denna väg färdigställdes i slutet av 1800-talet och är med sina vattendrag och broar mycket lik den strandväg längs med Bottniska viken ett par hundra år tillbaka i tiden, då havsytan var några meter högre än i dag.
Alla fem prästgårdar med omgivning är värda att ses och upplevas ur kulturhistorisk synpunkt. Prästgårdarna är mycket olika med tanke på servicen, så det lönar sig att ta reda på vilken service som erbjuds innan man besöker dem. Längs rutten finns också andra intressanta besöksobjekt.
Välkommen på kulturrutten till prästgårdarna!
Diskutera på twitter #PappilareittiGL!
Inledning
Redan på senmedeltiden hade man bestämt att det var böndernas skyldighet att bygga ”sju rum” i prästgårdarna, vilket under senare tider betydde sju byggnader: stuga, stekarhus, lada, sädeslada, visthus, sovstuga och fähus. Senare prästgårdar byggdes vanligtvis på samma ställe som de tidigare prästgårdarna, så man kunde fortsätta använda de urgamla murade källarna. Prästgårdarna byggdes vanligtvis i närheten av vattendrag med tanke på de smidiga transportförbindelserna.
Virket till prästgårdsbyggnaderna hämtades från prästgårdens skogar eller vid behov från böndernas skogar. Församlingsmedlemmarnas uppgift var att bygga och underhålla byggnaderna. Inkomsten från prästgårdens jordbruk utgjorde en del av prästens lön, men en omfattande del av prästens fordringar bestod av naturprodukterna som församlingsmedlemmarna levererade, till exempel spannmål, dagsarbeten som de utförde vid prästgårdens ägor samt olika förrättningsavgifter, såsom vigslar och begravningar. Först under de första årtiondena på 1900-talet började man småningom övergå från natura förmåner till penninglön. Huvudbyggnaden fungerade fortsättningsvis som prästens och hans familjs bostad.
Man såg inte alltid med blida ögon på medborgarskyldigheten av skattenatur som gällde prästgårdar. Genom århundradena föddes det tidvis upprorsanda och strävan till försummelse bland bönderna. Prästeståndets privilegier och ibland förhållandevis överflödiga livsstil kritiserades också av yngre generationers präster som hade bondebakgrund och som öste sina ideal ur väckelserörelserna. Prostsonen som växte upp i en prästgård, författaren Juhani Aho, beskrev de konfliktfyllda personförhållandena i en prästfamilj. Författaren Väinö Linna beskrev i sin tur kraftfullt i sin romantrilogi ”Under Polstjärnan” den lokala konflikten mellan prästgården och torparna, som var en del av den större samhälleliga och ideella processen i början av 1900-talet.
Prästgårdarnas och prästeståndets historia är därför inte helt konfliktlös, men å andra sidan kunde det vara en hederssak för den lokala befolkningen att kyrkoherden i sin prästgård var på alla sätt välbärgad. Man ansåg att prästgården, kyrkan och klockstapeln skulle återspegla socknens storlek och tillgångar. Dessutom var prästgårdarna ett slags center för framåtandan. Man tog snabbt i bruk den experimentella vetenskapens uppfinningar. Till exempel kunde det i 1700-tals prästgårdar finnas vid sidan av en termometer också en barometer, år 1766 fanns det i Karleby prästgård en typ av ”elektrisk machin” och år 1775 använde man kompass och mikroskop i Kronoby prästgård. Soluret ute på gårdsplan kunde ersättas av väggklocka och rova. Man levde i en upplysningens och nyttans uppgångsperiod.
Prästernas läror innehöll inte endast troslära och sedlighet, utan man tog också upp lantbruk, trädgårdsskötsel och hushållning. Professorn i naturhistoria och ekonomilära, Pehr Kalm uppmanade redan i mitten av 1700-talet Åbostudenterna att anlägga trädgårdar till sina framtida tjänstehus, han hade nämligen stött på sådana under sina utlandsresor. Kalm påstod att många farliga sjukdomar, såsom skörbjugg, nervsjukdom, brännfeber, förlamning, benfälla och lungsjukdom berodde på överdriven köttkonsumtion, salt mat och för mycket sittande. Han rekommenderade en diet som bestod av främst mjölk- och grönsaksrätter. Unga studerande blev också ivriga på att samla bland annat frön av äpple, körsbär och plommon, och sådde sedan dem i sina prästgårdar. I Rosenlunds prästgård uppmuntrade kyrkoherde Gabriel Aspegren allmogen att odla och förädla växter, med vars hjälp man skulle kunna förhindra hungersnöden som orsakats av nödåren. Samtidigt skulle man kunna minska importen från utlandet.
Prästerskapet hade ofta ansvar också för hälsovården, vaccineringen, fattigvården och folkundervisningen i socknen. Prästerskapet kunde också ha uppgifter inom kommunalförvaltningen, såsom skötandet av sädesmagasinen och underhållandet av broar. Det samhälleliga engagemanget återspeglas bland annat av att Edvard Johansson, som valdes till kyrkoherde i Karleby, var i slutet av 1800-talet en aktiv förespråkare av finländskhet och det finskspråkiga läroverket. En vitt känd, mångsidig samhällelig och etisk påverkare är också kyrkoherden i Karleby prästgård, Anders Chydenius.
Aktörer och källor
Manuskript: Kari Ilmonen (översättning av Ida Forsman)
Bilder: Kari Ilmonen, Museovirasto - Musketti (www.finna.fi), K.H. Renlundin museo - Keski-Pohjanmaan maakuntamuseo, Suomalaiset pappilat -teos, Pedersöre storsockens historia I -teos och Rosenlundin pappilan kuva-arkisto.
Grafisk layout: Creative Preludi
Team: Kari Ilmonen, Helena Anttiroiko-Mehtälä, Veli-Matti Herlevi, Katariina Hietamäki, Tuomo Puutio, Pirjo Pajunpää, Mikko Niemelä, Krista Yrjänä, Pentti Silvennoinen, Ann-Christine Krooks, Jan Ehnvall, Marika Kjellman, Barbro Berglund, Max-Olav Lassila, Pertti Hyttinen, Ulla Nyström, Tuomo Härmänmaa och Matias Meriläinen
Källor:
Aspegrenin puutarha – Rosenlund. Museo Pohjanmaa. http://www.museiportalosterbotten.fi/museot-a-o/museo/9-aspegrenin-puutarha-rosenlund
Axelqvist, Nina & Häggblom, Sara: Karleby prästgård från 1700-tal till nutid. En beskrivning av den fysiska miljön. Karleby hembygdsmuseum. Karleby 2003.
Björkskog, Fredrik: Larsmo kyrka 200 år. Forsbergs Tryckeri 1992.
Björkskog, Fredrik: Larsmo kyrka 1787–2012. Larsmo Församling 2012.
Chydenius, Anders: Anders Chydeniuksen puhe Kruunupyyn mestauspaikalla 1786. Suomennos Heikki Eskelinen. Teoksessa Anders Chydenius Kootut teokset osa 5. Toim. Maren Jonasson ja Pertti Hyttinen. Edita. Porvoo 2016. S. 361–379.
Chydenius, Anders: ”Larm-trumman om tjänstefolkets sjelfwåld” (Prodromus) Dagligt Allehanda 11.8.1778. I boken Anders Chydenius samlade skrifter band 3. Utgivna av Maren Jonasson och Pertti Hyttinen. SLS & Atlantis. Borgå 2015. S. 106–110.
Chydenius, Anders: Om en ny tilredning af opium. I boken Anders Chydenius samlade skrifter band 3. Utgivna av Maren Jonasson och Pertti Hyttinen. SLS & Atlantis. Borgå 2015. S. 495–501.
Chydenius, Anders: ”Palvelusväen omavaltaisuus…” (Prodromus). Dagligt Allehanda 11.8.1778. Suomennos Heikki Eskelinen. Teoksessa Anders Chydenius Kootut teokset osa 3. Toim. Maren Jonasson ja Pertti Hyttinen. Edita. Porvoo 2015. S. 103–107.
Chydenius, Anders: Tal, hållit på afrättsplatsen i Kronoby 1786. I boken Anders Chydenius samlade skrifter band 5. Utgivna av Maren Jonasson och Pertti Hyttinen. SLS & Atlantis. Borgå 2016. S. 351–366.
Chydenius, Anders: Tutkimus siitä, onko kansalaisten vapauden… 1778. Suomennos Heikki Eskelinen. Teoksessa Anders Chydenius Kootut teokset osa 3. Toim. Maren Jonasson ja Pertti Hyttinen. Edita. Porvoo 2015. S. 109–158.
Chydenius, Anders: Undersökning, om det är.. I boken Anders Chydenius samlade skrifter band 3. Utgivna av Maren Jonasson och Pertti Hyttinen. SLS & Atlantis. Borgå 2015. S. 112–119.
Chydenius, Anders: Uudesta oopiumin valmistustavasta… 1800. Suomennos Heikki Eskelinen. Teoksessa Anders Chydenius Kootut teokset osa 3. Toim. Maren Jonasson ja Pertti Hyttinen. Edita. Porvoo 2015. S. 508–514.
Det sista talet – Anders Chydenius återkomst. Lauri Tuomi-Nikula & Siiri Viljakka. DON L Inspirations. Karleby 2016.
Edvard Johansson – yhteiskunta-aktiivinen paimen. Kirj. Malena Björkgren. Karleby Hembygdsförening rf. Kokkola 1999.
Ehnvall, Jan: Rosenlunds prostgård i Pedersöre. Proseminarieuppsats i konsthistoria med konstteori. Åbo Akademi 22.4.1986.
Helistö, Paavo: Anders Chydenius ja hänen nuotistonsa. The Ostrobothnian Chamber Orchestra. Alba 2003.
Himanka, Mikko: Lohtajan pappila 200 vuotta (1803–2003).
Himanka, Mikko: Arthur Keckman (1863–1942) kertoo suurista nälkävuosista Lohtajalla. Lohtajan Joulu 1978. S. 6–7.
Himanka, Mikko: Arthur Keckmanin muistelmia vuodelta 1873. Lohtajan Joulu 1979. S. 14–15.
Kaarlelan kirkko ja pappila. Valtakunnallisesti merkittävät rakennetut kulttuuriympäristöt RKY. Museovirasto. http://www.rky.fi/read/asp/r_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=1642
Kruunupyyn kirkko ympäristöineen ja Torgaren pappila. Valtakunnallisesti merkittävät rakennetut kulttuuriympäristöt RKY. Museovirasto. http://www.rky.fi/read/asp/r_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=1621
Last words – The return of Anders Chydenius. Lauri Tuomi-Nikula & Siiri Viljakka. DON L Inspirations. Kokkola 2016.
Lohtajan kirkko ja pappila. Valtakunnallisesti merkittävät rakennetut kulttuuriympäristöt RKY. Museovirasto. http://www.rky.fi/read/asp/r_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=1656
Lohtajan pappila. http://www.kokkolanseurakuntayhtyma.fi/kirkotjatilat/lohtajan_pappila
Marieholmin pappila. Valtakunnallisesti merkittävät rakennetut kulttuuriympäristöt RKY. Museovirasto. http://www.rky.fi/read/asp/r_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=1654%20%20%20
Nikula, Sigrid: Från Pederstad till Rosenlund. Pedersöre, Jakobstads Tidnings jul- och hembygdsblad 1934. S. 11–17.
Nikula, Sigrid: Prosten Gabriel Aspegren. Pedersöre, Jakobstads Tidnings jul- och hembygdsblad 1936. S. 14–18.
Rosenlund http://www.rosenlund.fi/
Rosenlund – pappilan korjaus. Aspegrenin puutarhasäätiö 2012.
Rosenlundin pappila. Valtakunnallisesti merkittävät rakennetut kulttuuriympäristöt RKY. Museovirasto. http://www.rky.fi/read/asp/r_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=1661
Storå, Nils: Torgare prästgård i Kronoby. Kronoby 1982.
Suolahti, Gunnar: Suomen pappilat 1700-luvulla. WSOY. Porvoo 1912.
Suomalaiset pappilat. Kulttuuri- talous- ja rakennushistoriaa. Toim. Marja Terttu Knapas, Markku Heikkilä ja Timo Åvist. Kuvatoimitus Sirkku Dölle. SKS. Helsinki 2009.
Suur-Lohtajan historia I. Kirj. Ville Luho ja Armas Luukko. Keski-Pohjanmaan historiasarja 3. Kokkola 1957.
Suur-Lohtajan historia II. Kirj. Leevi Junkala ja Maria Niemelä. Keski-Pohjanmaan historiasarja 4. Kokkola 1977.
Söderhjelm, Alma: Jakobstads historia. Andra delen. Vasa 1974.
Torgaren pappila. Museo Pohjanmaa. http://www.museiportalosterbotten.fi/museot-a-o/museo/33-torgaren-pappila
Torgare Prästgård http://www.torgare.fi/
Vaasan läänin vanhat pappilat 1700-luvulta 1920-luvulle. Kirj. Matti Salomäki. Vaasan lääninhallituksen julkaisusarja 1994: 11. Vaasa 1994.
Viimeinen puhe – Anders Chydeniuksen paluu. Lauri Tuomi-Nikula & Siiri Viljakka. DON L Inspirations. Kokkola 2016.
Åkerblom, Bror: Pedersöre historia 1865–1965. Pedersöre kommuns förlag. Jakobstad 1971.
Åkerblom, K. V.: Pedersöre storsockens historia intill 1865, I–II. Kommunernas förlag. Jakobstad 1950.
Service
Rosenlunds prästgård
Torgare prästgård
Lochteå prästgård
http://www.kokkolanseurakuntayhtyma.fi/kirkotjatilat/lohtajan_pappila
Rutten
|
