Berättat

”Intet måtte någon af oss wänta, at Tjänstefolket sjelf skal inför Allmänheten förswara sin sak; jag wågar säga, at knapt en enda af dem wet, at frågan om deras frihet är i högsta resning: hwem af dem är i stånd af skrifwa något til sit och sina medbröders förswar? Et så wärnlöst folks rättigheter måste därföre med dubbel ömhet wårdas; ty annars slår det aldrig felt, at där gärdesgården är lägst där stiger man hälst öfwer den.” (Anders Chydenius 1778)

”De äro ju Människor och såldes af naturen wåra gelikar, födda med förnuftig själ och fri wilja, at bebo jorden, därföre böra de äfwen handteras såsom Människor.” (Anders Chydenius 1778)

”Hade de haft den lyckan at vara ståndspersoners, handlandes och hemmansbrukares barn, så skulle de niuta för sig beskydd i lagarna, men då det ei skedt, blifver ödet för dem oundvikeligit, och Rikets Grundlag och Svea Konungaförsäkran oförmögna at skydda deras frihet.” (Anders Chydenius 1778)

Som försvarare av folkets rättigheter hörde det till Anders Chydenius att också fungera som vittne under de dåtida strafftillställningarna. Våren 1786 vid Kronoby avrättningsplats, där tre mördare avrättats och deras lik skulle ställas till påseende som en varning, talade Chydenius som följer: ” Mig är ålagt af Konungens Befallningshafwande, at tala til eder förwarning, som i dag sedt denna faseliga synen. (…) Deras hand och hufwud skola stå på stegel, deras kroppar på hjul skola blifwa himmelens foglar til rof, och korparna skola uthugga deras ögon. En förfärlig syn för wandringsmän, som färdas förbi denna afrättsplats!” (Anders Chydenius 1786)