Wirkkaloiden taiteilijapolku Perhonjokilaaksossa

Service

Virkkalan perinneseura ry.

https://www.virkkalaseura.fi/index.php?k=215629

Folkkonstcentret

http://www.kansantaiteenkeskus.fi/

Pelimanni Restaurang

https://www.ravintolapelimanni.fi/

Outdooractive

https://www.outdooractive.com/en/route/thematic-trail/central-ostrobothnia/wirkkala-artist-path-theme-route-of-genius-loci/32330502/

Välkommen till Wirkkala konstnärsstig

Släkten Wirkkala härstammar från Kaustby. Den händiga Wirkkalasläkten blev känd redan på 1800-talet i många olika sammanhang.

Denna berättelse tar avstamp i Kraatarihuset, där konstnären Ilmari Wirkkala föddes år 1890. Vi ska nu bekanta oss med hans hem som gjorts om till ett museum och därmed får vi en bild av Ilmaris tidiga år. Vi kikar in för att se hans väggmålning i tre delar, målad av honom som 18-årig studerande, i Kansantaiteenkeskus (centret för folkkonst).

Från Kaustby bär det av mot Vetil. Där hittar vi ett hembygdsmuseum som Ilmari Wirkkala planerat, och som följer formen i den gamla kyrkan i Vetil. Härifrån förflyttar vi oss till Vetil kyrkogård, där vi beskådar hjältemonumenten som Ilmari och hans son Tapio Wirkkala formgivit. Vid klockstapeln står statyn Raivaaja (Röjaren), tillverkad av Tapio Wirkkala, och blickar över de öppna odlingsmarkerna i ådalens traditionella landskap.

Vi förflyttar oss sedan till Perho. I Perho kyrka finns den berörande altartavlan av Ilmari Wirkkala, Erämaan Kristus (Kristus i ödemarken).

Vi åker tillbaka till Kaustby via byarna Tunkkari och Järvelä längs med norra stranden av Perho å. Under resan passerar vi en byamiljö där Wirkkala släkts rötter veterligen funnits från och med år 1549.

På Kaustby kyrkogård kan vi stanna till vid hjältestatyn. Alldeles invid den finns Kuorikoski kyrkobyggarnas minnesmärke som utformades av Ilmari Wirkkala år 1939.

Framför församlingshuset finns Kreetan puisto (Kreetas park), där vi kan avrunda Wirkkala konstnärsstig. Den omtyckta folkmusikern och sångaren Kreeta Haapasalo fick år 1954 ett eget monument i granit, designat av Ilmari Wirkkala. Statyn tillverkades av Ilmaris yngre son, konstnären Tauno Wirkkala.

Välkommen till Wirkkala konstnärsstig!

Diskutera på twitter #WirkkalapolkuGL!

Tweeta #WirkkalapolkuGL

#WirkkalapolkuGL tweetar

Inledning

Kaustby var redan på 1700-talet känt som en ort där hantverk värderades högt. En grupp ortsmän förde en vacker spinnrock som present åt Sveriges drottning för att socknen skulle få lov att bygga en egen kyrka. Släkten Kuorikoskis kyrkobyggare är hemma från Nikula by och de byggde så gott som 20 kyrkor för de finländska församlingarna på 1700- och 1800-talen.

I Virkkala by i Kaustby uppstod i början av 1800-talet viktig småindustri, då bonden Elias Wirkkala började tillverka kärror och kärrhjul. Verksamheten växte då kyrkoherde Anders Chydenius uppmuntrade Wirkkala att utveckla den tekniska kvaliteten hos hjulen. Som bäst fanns det i Wirkkalas hus utöver eget folk över 30 anställda för tillverkning av just denna produktion.

Till Elias Wirkkalas släkt föddes sonsonsonen Juho Wirkkala (1855–1926), som enligt traditionen var en fullärd skräddare redan som 12-åring. Den händige Juho reste som ung man till Amerika och skaffade sin första symaskin där. Denna maskin tog Juho med till Kaustby efter att ha köpt det 1868 byggda huset av sin syster.

Juho Wirkkala bosatte sig med sin hustru Anna-Liisa (f. Kentala) i Kaustby och grundade sin familj, vars förstfödde son var Ilmari Wirkkala (1890–1973). Den begåvade pojken fick snart börja i Karleby finska samskola. Ilmari minns hur knappt livet var under skoltiden:

”På Lövgrenska husets innergård hände något oförglömligt. En längre tids menföre och snöstorm hade stockat vägen hemifrån till staden. Posten tog inte matsäcken för transport och jag blev utan mat. Jag hade varit redan två dagar oäten, då frun frågade om det berodde på sjukdom. Jag tror jag fick tårar i ögonen då jag svarade att jag inte haft något att äta. Hon hämtade  mig genast ett knäckebröd och ett stort glas mjölk. Det har aldrig smakat så fantastiskt. Ännu årtionden efteråt tog jag ett bart knäckebröd, ett mjölkglas, slöt ögonen och mindes den fantastiska känslan jag upplevt i min barndom.” (Hiljaa lensi zeppeliini 2001)

Från Karleby flyttade Ilmari Wirkkala efter sitt konstnärliga kall till konstskolan i Helsingfors. Ilmari var redan som ung en multitalang. Han skrev och framförde dikter som ung man, gjorde ett herbarium för sin skola, illustrerade författaren Teuvo Pakkalas abc-bok och målade en tavla i flera delar för ungdomshusets scen i sin hemkommun.

Ilmari Wirkkala var aktiv inom konstnärskretsarna i huvudstaden. Han var med och grundade konstindustriföreningen Ornamo och hans handlag syns ännu idag i stenmännens figurer på Helsingfors järnvägsstation. Författaren Algot Untola, som verkat som lärare även i Kaustby, beställde i sin tur ett exlibris av Wirkkala för sitt alter ego Irmari Rantamala.

Ilmari Wirkkalas väg bar efter utbildningen till Hangö som konstnärlig direktör för Granit Oy år 1913. Hans kunskaper som skulptör blev senare kända efter att han tillverkat ett antal minnesmärken och statyer runtom i landet.

Ilmari Wirkkala flyttade på 1920-talet till Helsingfors och fungerade senare som verksamhetsledare för Hautausmaiden ystävät ry. I detta arbete utformade han hundratals begravningsplaner, portar, mindre byggnader och gjorde även planteringsplaner för finländska församlingar. Allt som allt finns Ilmaris handlag i över 1400 ritningar och kartor. Det viktigaste objektet inom denna genre var kapellet och begravningsplanen för Lappeen seurakunta i Villmanstrand.

Ilmari Wirkkalas mission var en god skötsel av gravgårdar. Här hade han som arbetskamrat författaren Maila Talvio. Ilmari gjorde upplysningsarbete i församlingar och cyklade omkring till hundratals ställen. Samtidigt skaffade han beställningar för sitt familjeföretag, där förutom fadern även barnen Tapio och Tauno Wirkkala samt makan Selma Wirkkala medverkade som textildesigner. Tapio designade några hjältestatyer och kyrkoföremål, Tauno ledde företaget och formgav också statyer.

Ilmari Wirkkala fortsatte efter kriget med sitt konstnärsarbete genom att måla altartavlor. Han har alltid burit Mellersta Österbotten i sitt hjärta. Kontakterna till landskapet ledde till många olika projekt. I Perho ådal var Ilmari verksam inom många projekt i synnerhet i Kaustby och Vetil.

Ilmari Wirkkala designade Kaustby kommunvapen år 1949. Han planerade och gjorde kostymerna till det landskapliga historietåget, skrev manus till ett kronbröllop samt en pjäs om folkmusikern Kreeta Haapasalo.

Ilmari fortsatte som aktiv skribent i tidningen Keskipohjanmaa under återstoden av sitt liv. Han var mycket intresserad av all slags folktradition, gamla byggnader och förfädernas liv. Tack vare sitt goda minne och sin talangfulla verbala förmåga kunde han göra levande minnesbilder till en rik tradition.

Ett av Ilmari Wirkkalas intressen var släktforskning. Han samlade en omfattande informationsbank om släkten i Kaustby och gjorde många vackra släkttavlor och släktträd. Släktföreningen Wirkkalan sukuseura grundades 1949 och Ilmari formgav ett minnesmärke av granit åt släkten. På minnesmärket kan släktens rötter följas tillbaka i tiden ända till år 1549.

Kalevala-triptyk

Kansantaiteenkeskus Jyväskyläntie 3 Kaustby

Ilmari Wirkkala hade redan under sina skolår i Karleby illustrerat en abc-bok, skriven av författaren Teuvo Pakkala. Ilmari fick som 18-åring en beställning från sin hemkommun då det nya ungdomssamlingshuset behövde målningar runt scenen. Ilmari förverkligade ett verk i fem delar och i Kalevalastil. Tre delar av verket är konserverade och placerade i aulan i Kansantaiteenkeskus i Kaustby.

Ilmari var den första eleven från Mellersta Österbotten som gick i Helsingfors konstskola. Triptyken påminner på många sätt om Axel Gallen-Kallelas nationalromantiska tema och beskriver Ilmaris beundran för denna ikon inom den finländska målarkonsten.

Berättat

Ursprungligen var verket som den unge Ateneum-studeranden Ilmari gjorde i fem delar. Då ungdomssamlingshuset i Kaustby måste rivas för Pelimannitalo (Spelmanshuset) som skulle flyttas hit i stället, förlorades eller helt enkelt förstördes två delar av helheten. Orsaken kunde också vara att det fanns mycket aktiviteter i samlingshuset och till exempel brottarna rörde ofta vid dessa tavlor vid scenen då de passerade förbi. I synnerhet den vackra jungfrun,”kaunis immyt”, gick man hårt åt.

Verkhelheten var år 2015 i dåligt skick tills Virkkalan Perinneseura lät restaurera den hos en konservator.

Bilder

Triptyk: Kylväjä (Såningsmannen)

Triptyk: Vala (Ed)

Triptyk: Tuonelan virran ylitys (Över Tuonela älv)

Karta