Tuohi-antin maantie

Välkommen till Näver-Ants landsväg

Från Perho startar en kulturarvsrutt som kallas för Näver-Ants landsväg (Tuohi-Antin maantie). Kyrkoherde Anders Chydenius, även kallad Näver-Ant, var initiativtagare till den och deltog i planeringen av landsvägen på 1790-talet.

På väg från Perho till Vetil längs Näver-Ants landsväg kan man vika av till historiska besöksmål vars tidsperspektiv är sinsemellan mycket olika. Landsvägen hade i tiderna troligen underlättat resandet åtminstone för invånarna i Lampuoti, major von Fieandts trupper, nationalskald J.L. Runeberg, teolog A.W. Ingman, kantelekonstnären Kreeta Haapasalo och skolförvaltningsmannen Alfred Salmela – antingen fotvägen, med häst eller på 1900-talet med bil.

Sommaren 1930 följde en viss konstflygare kanske med blicken längs med landsvägslinjen från sin dubbeldäckare på väg från Vasa till Perho – och mot ett förödande publikevenemang.

Under den tidiga kamkeramiska perioden gick väglinjen på bottnen av det uråldriga havet, utan att stenåldersbefolkningen i Hautaketo hade en aning om detta.

Välkommen till Näver-Ants landsväg!

Diskutera på twitter #TuohiAnttiGL!

Tweeta #TuohiAnttiGL

#TuohiAnttiGL tweetar

Inledning

Riksväg 13 är cirka 500 kilometer lång och sträcker sig från västkusten i Karleby till Nuijamaa vid östgränsen. Sträckan mellan Vetil och Perho kallas här för Näver-Ants landsväg (Tuohi-Antin maantie). Näver-Ant (Tuohi-Antti) i sin tur är ett folkligt smeknamn för kyrkoherden Anders Chydenius (1729–1803) som hade stort inflytande i Mellersta Österbotten. Denne hade skrivit sin pro gradu-avhandling om indiankanoter i Nordamerika och medan han var verksam i sitt prästämbete försökte han uppmuntra bönderna i Nedervetil att använda dem på Perho å. Mellerstaösterbottningarna var vana vid träbåtar och var mestadels roade av dessa försök. Däremot förhöll sig lokalbefolkningen, oberoende av ståndbehörighet, med intresse och högaktning till Chydenius vägprojekt.

Redan före 1700-talet hade det funnits en sockenväg i dåligt skick från Gamlakarleby till Vetil. Man körde längs den med kärra. Härifrån hade landsvägen till Perho och längre österut fortsatt som ett sorts ridstig. Anders Chydenius och Gamlakarleby handelsborgare ansåg att det var ekonomiskt viktigt att förbättra trafikförbindelserna från kusten till inlandet och österut. På så sätt skulle transporten av tjära, trävaror, spannmål, smör och slaktdjur underlättas.

På den tiden diskuterade man både rensningen av Perho å och förbättrandet av landsvägen. Chydenius ansåg att vattenvägen var ett sämre alternativ och tog ställning för upprustningen av landsvägen. Han ansåg att det skulle ha blivit för dyrt att rensa den steniga och ställvis vattenfattiga ån i ett sådant skick att man kunde segla där. Tack vare Chydenius inflytande färdigställdes den 4 meter breda vägen från Vetil via Perho till Lintulahti (Kyyjärvi) slutligen år 1796. Landsvägen mellan Gamlakarleby och Vetil hade restaurerats redan i början av 1780-talet. Utöver handelsborgarna kunde förstås den vanlige resenären uppskatta byggandet och restaurerandet av vägar, i synnerhet om han var van vid de svårframkomliga terrängerna i inlandet. Längs den förbättrade Näver-Ants landsvägen marscherade även Sverige-Finlands och Rysslands trupper under Finska kriget 1808–1809.

Samuli Paulaharju (1930, 112) beskriver Chydenius deltagande i det arbetsamma vägprojektet i sitt verk Suomenselän vieriltä på följande sätt:

”Årtionde efter årtionde fick ödemarkingarna gå längs sina stigar eller ro längs sin långa farled. Men äntligen fick man hit riktiga människovägar, en väg drogs från Vetil ända fram till Perho. Den storväxte mannen från Gamlakarleby, den stora och populära prosten Anders Chydenius, klättrade upp på hästryggen och red iväg för att bygga en väglinje från Gamlakarleby till Lintulahti. På bägge orter hade han byakarlarna som hjälp och guider, och på så sätt tog man sig fram längs Perho åbank uppåt, kände på ställen, märkte träden och konstaterade att här ska vägen byggas. Då en värre myr kom i vägen, lämnade man hästen på land, endast sadeln bars över, och den tjocke prosten försökte på annat sätt ta sig till andra sidan, där en annan häst väntade på honom.”

Aktörer och källor

Manuskript: Kari Ilmonen (översättning av Ida Forsman)

Bilder: Kari Ilmonen, Wirkkala konstnärstig, Salmelan suku http://salmelankartano.fi och https://fi.wikisource.org/wiki/Kuolemantuomioista_ja_niitten_t%C3%A4yt%C3%A4nt%C3%B6%C3%B6npanosta_Suomessa_ennen_vuotta_1826

Grafisk layout: Creamedia

Team: Kari Ilmonen, Lahja Varila, Outi Leväniemi, Juha Saari, Arto Marjala, Tuomo Härmänmaa, Veli-Matti Tornikoksi och Matias Meriläinen

Källor:

Alaspää, Anna-Leena: Alfred Salmelan tie: kiertokoulupojasta kansakoululaitoksemme johtajaksi. Teoksessa Vanhaa Räyrinkiä. Räyrinki-seura. Alajärvi 1994. S. 439–443.

Alfred Salmela https://fi.wikipedia.org/wiki/Alfred_Salmela

Alfred Salmela, koululaitoksen johtaja / Salmelan suku http://salmelankartano.fi/?page_id=586

Anders Chydenius Kootut teokset. Jyväskylän yliopisto – Kokkolan yliopistokeskus Chydenius. http://anders.chydenius.fi/

Chydenius, Anders: Muistio jokien perkauksesta (1794). Suomennos Heikki Eskelinen. Teoksessa Anders Chydenius Kootut teokset osa 3. Toim. Maren Jonasson ja Pertti Hyttinen. Edita. Porvoo 2015. S. 376–379.

Haapasalo, Kreeta (1813–1893) https://kansallisbiografia.fi/kansallisbiografia/henkilo/4454

Harju, Antti: Esko Tiaisen historiaa. Perholainen Joulu 2018. S. 24.

Hauta Perhossa. Teoksessa Tokko Perhua tunnet? Perhon kotiseutuyhdistyksen lukemisto I. Perho 1999. S. 24–31.

HK: Lentokatastrofi Perhossa Jylhän järvellä. Perhonjokilaakso 10.6.1982. S. 6.

Karlsson, Svenolof: Kreetan matka maailmalle. Katternö 2019/1. S. 50–51.

Kettumäki, Antti: Kurki-kone syöksyi yleisön sekaan 1930 – "Se oli valtakunnan ykkösuutinen, niin kuin olisi tänäänkin". Yle Uutiset 18.12.2016. https://yle.fi/uutiset/3-9291202

Kreeta Haapasalo https://fi.wikipedia.org/wiki/Kreeta_Haapasalo

Kreeta Haapasalo soittaa kannelta talonpoikaistuvassa (Robert Wilhelm Ekmanin öljyvärimaalaus vuodelta 1868) https://fi.wikipedia.org/wiki/Kreeta_Haapasalo_soittaa_kannelta_talonpoikaistuvassa

Kokkonevan taistelu. https://fi.wikipedia.org/wiki/Kokkonevan_taistelu

Kokkonevan taistelumarssi. Kansanmusiikin kulttuuriperinnepankki. http://www.kamulaari.fi/index.php?p=221

Laitinen, Heikki: Torpparinvaimo Greeta Haapasalon matkat kautta koko Suomen suuriruhtinaskunnan ja aina Pietariin ja Tukholmaan saakka. Teoksessa Kreeta Haapasalo – ikoni ja ihminen. Toim. Ilkka Kolehmainen ja Vesa Tapio Valo. Kansanmusiikki-instituutin julkaisuja 31. Kaustinen 1990. S. 4–65.

Lampuotin talo. Museovirasto. Kulttuuriympäristön palveluikkuna. www.kyppi.fi/to.aspx?id=130.201378

Leväniemi, Outi: Kokkonevan taistelu 11.7.1808. Teoksessa Tokko Perhua tunnet? Perhon kotiseutuyhdistyksen lukemisto I. Perho 1999. S. 42–46.

Lilius, Lilli: Kreeta Haapasalon elämänkerta (muistiin merkinnyt Lilli Lilius). Teoksessa Kreeta Haapasalo – ikoni ja ihminen. Toim. Ilkka Kolehmainen ja Vesa Tapio Valo. Kansanmusiikki-instituutin julkaisuja 31. Kaustinen 1990. S. 66–87.

Lindholm, Pekka: Suomen sodassa vuonna 1808. Lähde? S. 42–43.

Maata, jäätä, kulkijoita. Tiet, liikenne ja yhteiskunta ennen vuotta 1860. Toim. Tapani Mauranen. Tielaitos. Edita Helsinki 1999.

Meinander, C. F.: Vetelin Hautakedon kivikautinen asuinpaikka. Suomen museo 53 (1946). S. 1–14.

MP: Lähimmäisiä. Teoksessa Tunkari, Tunkar, Tunkkari. Kylän elosta ja olosta ennen ja nyt. Tunkkarin kyläkirjatoimikunta. Kokkola 2004. S. 369–376.

Numminen, Jaakko: Salmela, Aaprami Alfred. Teoksessa Keskipohjalaisia elämäkertoja. Toim. Pentti Pulakka. Keskipohjanmaa-säätiö. Kokkola 1995. S. 690–693.

Otto von Fiandt taisteli sitkeästi Perhon Kokkonevalla. Pääkirjoitus. Keskisuomalainen 7.8.2008. https://www.ksml.fi/paakirjoitus/Otto-von-Fieandt-taisteli-sitke%C3%A4sti-Perhon-Kokkonevalla/63464

Paulaharju, Samuli: Suomenselän vieriltä. WSOY. Porvoo 1930. http://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/59688/1930_f470727.pdf?sequence=1&isAllowed=y

Perhon kotiseutumuseo. Itsenäisyyden heijastumia – tuhat tarinaa Keski-Pohjanmaalta. https://itsenaisyydenheijastumia.com/perhonkotiseutumuseo/

Pihlajamaa, Lauri: Anders Wilhelm Ingman. Elämä ja kirjallinen työ. Terttu Pihlajamaa Förlag. Tukholma 2006.

Pohjanmaan kautta. Tiet ja tieliikenne Pohjanmaalla keskiajalta 1990-luvulle. Toim. Tapio Salminen, Raisa Maria Toivo & Timo Haavisto. Tiemuseon julkaisuja 15. Tielaitos. Vaasan tiepiiri. Jyväskylä 1997.

Pulkkinen, Marjatta: Tuohi-Antin mustalammas. Kustannusosuuskunta Länsirannikko – Förlagsandelslaget Västkusten. Kokkola 1997.

Pulkkinen, Marjatta & Saari, Juha: Murheen päivä kylässä. Teoksessa Vanhaa Räyrinkiä. Räyrinki-seura. Alajärvi 1994. S. 400–406.

Ruohonen, Juha: Historiallisen ajan hautapaikkojen inventointi 2009. Arkeologia. Turun yliopisto.

Salamajärven lampuoti. Seitsemän talon tarina. Esite. Pirityiset. Kulttuuripolku-hanke 2007.

Tiainen, Teemu: Veteli-Taidekartano-Arkeologinen tarkkuusinventointi 2017. Mikroliitti Oy. http://mikroliitti.pp.fi/1-julkisetraportit/Veteli/Veteli%20taidekartano%20arkeologinen%20tark_inventointi%202017.pdf

TT, PV: Tunkkarilaisten musiikkiharrastuksesta. Teoksessa Tunkari, Tunkar, Tunkkari. Kylän elosta ja olosta ennen ja nyt. Tunkkarin kyläkirjatoimikunta. Kokkola 2004. S. 233–248.

Varila, Lahja: Paikallishistoria kulttuuri- ja luontomatkailun kehittäjänä. Kävelyreittejä Perhon historiaan. Opinnäytetyö. Seinäjoen ammattikorkeakoulu 2018.

Virrankoski, Pentti: Pohjanlahden ja Suomenselän kansaa. Kahdeksan vuosisataa Keski-Pohjanmaan historiaa. Keskipohjanmaa-säätiö. Kokkola 1997.